Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Elise, Lisa

Säsongens sista dans

Kvartsfinal är godkänt – men den var förlorad på förhand...

HALLSTAVIK. En kvartsfinal som var förlorad på förhand.

En säsong som redan var slut.

Så var förutsättningarna när Rospiggarna–Dackarna möttes i?går.

Det blev en ganska underbar kväll.

Vi kommer till Hallstavik just som ljuset börjar falna, efter vår bilfärd bort från Stockholm. Tätnande skog, glesnande trafik.  I den tilltagande skymningen lyser Orionparken som den folkpark den är. Denna kväll bjuds det till dans på speedway-banan för sista gången denna säsong. Rospiggarna förlorade den första kvartsfinalen mot Dackarna med 63–33. Man tar inte in det försprånget i?kväll.

Det här är säsongsfinalen, så låt den bli vacker! ”Let’s get ready to rumble” ljuder i högtalarna, från läktarna vajar flaggorna. Förre ordföranden Lars S Björndahl är fin i slips medan Ulrik ”Bullen” Bergman är beredd med mikrofonen för intervjuer mellan heaten.

Annika Ryderborn sjunger nationalsången, mjukt och starkt. Den svenska flaggan hänger slak mot stången i den helt stilla kvällen.  Kvällsmörkret sveper in oss i sin svarta famn, höstkylan trevar lystet med isande fingrar över oss.

Den gula lampan blinkar; ”två minuter till start”, ropar Stefan Lindeborg. Personalchef på stadsmissionen, tillika ”Sveriges bäste speaker” försäkrar männen intill mig på läktaren. 

”Välkommen hem Andreas”, hojtar sen den bäste speakern. Andreas, det är den förre Rospiggs-föraren, med Jonsson i efternamn. Han som var med och körde hem SM-gulden 2001 och 2002 men som numera kör för Dackarna. 

Hancock – Mr Nice Guy

Motorljudet växer sig allt starkare, förarna kör fram till startlinjen. Loppet är i?gång. Dackarnas Hans Andersen är först i mål, Rospiggarnas stora stjärna Greg Hancock tvåa. 38-åringen från Kalifornien har kört för Rospiggarna i 14 säsonger och är lika älskad för sin vinnande ödmjuka stil som för sina segrar.

”Vi kallar honom Mister Nice Guy”, säger Ulrik Bergman. 

Heat nummer två går på 57,2 sekunder. ”Blå, röd, vit, gul”, ropar speakern. Först i mål är  Rospiggarnas Andreas Messing och den sedvanliga raketen stiger mot himlen, vecklar ut sig och faller långsamt sönder i stjärnstoft. Flaggorna viftar, tutorna tutar, någon ropar ”Rospiggarna! Vi är på gång”. 

Efter heat tre blir det paus. Speedway-legendaren Åke  Andersson fyllde 80 år i augusti och nu ska han hyllas, får åka ärevarv i en gammal A-ford. En man som levt med och för speedwayen, en av alla de som, världar bort från stor berömmelse och stora pengar, bär upp vår svenska idrottsrörelse.

En traktor kommer in och gör i ordning banan, på släpet uppmanar en skylt oss att handla på ICA Supermarket Hallstavik. En av kvällens poliser på plats går i?stället till den gula gamla träkiosken och köper korv. Kön är lång. Det ska vara mycket ketchup och senap. Lotterna går också åt. I högtalarna hörs en uppoppad version av Bryan Adams gamla ”Heaven”. 

Tår och örsnibbar domnar bort

Heaten avlöser varandra. Dackarna har kopplat greppet även denna kväll, på bortaplan, något man annars varit dåliga på denna säsong. För Rospiggarna är alla skadorna nu i det avgörande momentet av säsongen problemet. Å andra sidan var man nederlagstippade så att nå kvartsfinal är mer än godkänt.

I heat 14 blir Andreas Jonsson utesluten efter att, enligt domaren, ha varit på Chris Slabon så att denne gick omkull rejält. Nu ropar publiken inte lika vänligt längre och Jonsson är arg. Lagledaren lyfter luren i telefonkiosken invid depån och ringer domaren. Spel för gallerierna bara, inget kommer att ändras. Men ändå en markering. 

Två heat kvar. På läktaren börjar tår och örsnibbar domna bort i kölden. Bara myggen verkar oberörda. Det äldre par som satt sig gott till rätta

i sin bil har det skönare. Kaffetermosen mellan sig och programblad och penna i knät. 

Dackarna vinner med 52–44 men Greg Hancock får ändå publiken att jubla med en avslutande heat-seger. Nytt varv med flaggan, ny raket mot himlen. 

För Dackarna väntar nu Elit Vetlanda i semifinal. I den andra möts Piraterna och Lejonen. För Rospiggarna väntar inget mer, säsongen är över. Vi lämnar Orionparken som släcker sina ljus och inväntar det stora vintermörkret. 

Följ ämnen i artikeln