Wegerup: Ett krig som kommer att trappas upp
LUGANO. Ryssen kommer.
Ryssen ljuger.
Men var lugna.
För det är vår härförare.
Lögn och förbannad dikt. Det har alltid varit en del av krigföring. Redan de gamla grekerna visste värdet av att sprida falsk information, vilseleda och hetsa fienden. Nu är det dock inte våra grekiska vänner, de som väntar i första matchen, som satt i gång den psykologiska krigföringen. Den kommer i stället från ryskt håll och håller god gammal Kreml-stil.
I artikeln där Fredrik Ljungberg sågade Arsene Wenger var inte mycket sant. Man undrar hur de anställda på den redaktionen kan se sig själva i spegeln, även om det sägs att allt är tillåtet i krig och kärlek. Här handlar det nämligen om just krig, tro inget annat. Ett psykologiskt krig som börjar nu och som kommer att trappas upp hela vägen fram till den sista, troligen avgörande, gruppspels-matchen, den mellan Sverige och Ryssland.
En fröjd att höra Freddie
”Ryssen kommer”, ropade kustbefolkningen i skräck och tände vårdkasen på Singö när den mäktiga fienden kom österifrån. Men det var sommaren 1719. Nu, 289 år senare, låter sig Sverige inte skrämmas särskilt lätt. Det var en fröjd att höra Fredrik Ljungberg i går, att se hur lätt han desarmerade det ryska vapnet.
Innan vi går vidare ska jag göra en parantes, säga att jag egentligen inte tycker om krigstermer inom sporten när det finns så många verkliga, vidriga krig. Men nu är EM här och det kommer att vara stora känslor och stora ord hela vägen. Det var för övrigt Fredrik Ljungberg själv som använde ordet ”krigföring”, han själv som talade om att det märktes att EM-avsparken närmar sig.
Vi hade rest från det soliga Sverige till ett ösregnets Schweiz, kört sista biten på slingriga vägar med vykortsvyer åt alla håll. Efter en lunch på ilsken pasta och en träning där blågult körde mycket avslut satt vi
i det stora presstältet och regnet smattrade så hårt att vi hade svårt att göra våra frågor hörda. Ljungberg pekade upp i tälttaket, log och sa något om regnet.
Runt om satt och stod och trängdes journalister från alla Sveriges medier med folk från norska VG, danska TV2, italienska Gazzettan och många, många andra. Alla fick de se en svensk lagkapten som var allt annat än störd. Eller åtminstone en som förstod och förmådde dölja om han var det.
Ljungberg konstaterade bara krasst att det är så här spelet fungerar, sa att han varit med om sånt här förr, även om ryssens bakhållsangrepp nog är det värsta han utsatts för.
Att Ljungberg ändå var så lugn visar vilken rutin och pondus han besitter. Han vet dessutom att även om Wenger läst de brittiska tidningarna, där den ryska storyn slagits upp stort, så tror inte fransmannen på den. Ljungberg vet att hans gamla tränare vet att ”Freddie” aldrig skulle vara så dum att han sa så.
Får inte låta sig störas
Det vet också de andra svenska spelarna som alla säger att det krävs mer än så här för att få Sverige ur balans. Att höra dem är skönt. Få saker är viktigare för laget än att inte låta sig störas av yttre element. I EM 2004 minns jag hur rasande trött Tommy Söderberg till sist blev på italienarna som tjatade om sitt 2–2.
Inför Rysslands-matchen kommer det att bli minst lika hetsigt och då gäller det att alla kan hålla sig lika kalla som Ljungberg. Saker blir bara stora om man behandlar dem som om de är det.
Därför var det också så kul att se Ljungberg i går när han fick frågan om sin status i blågult. Han konstaterade bara småleende att ingen väl egentligen ifrågasatt statusen, bara om han verkligen är fullt frisk.
Så hanterar ett proffs känsliga frågor, på samma sätt som en boll på väg åt fel håll: ta ner den och ta kontroll över den.