”Är en av dem som jag har haft roligast med”

Christina Nordh

Tv-sportlegendaren Arne Hegerfors tog beskedet om Frank Anderssons död hårt.

– Det var jobbigt. Han är en av dem som jag har haft roligast tillsammans med i livet, säger han.

De träffades för en sisådär 30 år sedan i tv-laget, ett lag med kändisar och sportjournalister. Där fanns bland andra Lennart ”Hoa Hoa” Dahlgren, ”atletmannekängen” (kroppsbyggaren) Ulf Bengtsson och Frank Andersson.

Arne Hegerfors minns sin vän med värme.

– Frank spelade center. Han var stark, snabb, genombrottsfarlig och teknisk faktiskt. Han hade definitivt haft en fotbollskarriär om han hade satsat på fotbollen, säger han.

– Jag, lilla spinkiga Hegerfors, tydde mig till Frank, Hoa Hoa och Ulf Bengtsson. Jag var ju väldigt udda i det bastanta sällskapet, men jag trivdes kolossalt bra. Inte minst med Frank. Han var en väldigt reko och fin och härlig kille med humor.

Men det var inte bara i tv-laget de umgicks. I perioder bodde Frank Andersson hemma hos sportjournalisten.

– Ja, det berodde på att han inte bodde så nära de restauranger som vi besökte här i Stockholm och då var det ju dumt att han skulle ta in på något hotell. När vi ändå var på restaurang tillsammans kunde vi lika gärna gå hem tillsammans också. Han sov på min soffa. Det var en underbar kille att ha att göra med, oerhört generös, oerhört jämn i humöret.

Arne Hegerfors berättar att det ofta kärvade till sig med klubbarna – Frank hade oerhört svårt att hålla tider. Även när det gällde att komma i tid till träningsläger och tävlingar.

– Svenska brottningsförbundet kunde ringa och fråga om jag visste var Frank var. De letade efter honom, de hade väl något träningsläger eller något sånt. Och jag höll ju masken lite grann och sa: ”Njae, men jag kan nog få tag på honom”. Då låg han på soffan alldeles bredvid mig.

– Han var ju inte pålitlig när det gäller tider, om man säger så. Men han var ju en enormt generös och trevlig kille att vara tillsammans med. Det var alltså jätteroligt.

Frank, som tog VM-guld 1977, 1979 och 1982, har betytt enormt mycket för brottningen, menar Arne Hegerfors.

– Han var ju ett tag världens bäste brottare och fick ju brottningen att bli väldigt populär i Sverige. Det hade den ju inte varit på samma sätt, även om vi haft fantastiskt bra brottare tillbaka i tiden med till exempel Antonssonbröderna. Att någon svensk över huvud taget skulle ta sig upp till toppen av brottningen trodde man ju inte skulle hända.

– Öststaterna hade tagit över så rejält och var professionella på ett helt nytt sätt, så att säga. De tränade som inga andra gjorde. Det var fantastiskt av Frank att han kunde få de stora framgångarna – han hade ju inte alls samma förutsättningar, säger Hegerfors.

Fotnot: Bröderna Bertil och Bengt tillhörde eliten i brottning på 1950- och 1960-talet. De vann flera OS-medaljer.