Här är bilden av tidernas vildaste svenska guldfirande
Vill ni se hur man firar ett VM-guld?
Jag kan äntligen avslöja det.
Man firar ett VM-guld naken.
För 14 år sen skrev jag om det värsta och vildaste firandet av ett svenskt VM-guld i världshistorien – det som hände i Zürich 1998.
Sverige vann VM-finalen mot Finland med 1–0.
Jag skrev den gången att det inte fanns några bilder på guldfesten – det här inträffade ju innan mobiltelefonerna fick kameror.
Häromdagen damp det plötsligt ner ett kuvert.
Med en bild.
Jag tittade noggrant. Det var då jag insåg; herregud, det här var ju värre än jag någonsin anat...
Vi tar det från början:
Det hela startar i omklädningsrummet. Peter Forsberg häller i sig en halv flaska champagne. Ögonen har mer split vision än någonsin.
Jörgen Jönsson häller i sig en halv flaska champagne han också. Tittar ner i flaskan ungefär som saxofonisten i Mupparna tittar ner i saxen. Säger:
– Fan, det känns ju ingenting.
Dricker en halv flaska till.
Guldkvällen går vidare. Några ringer hem, några skriver artiklar och just när jag tror att kvällen är på väg att ta slut dras jag med av Johan Tornberg och en bekant kvinna till honom från Storuman. Det är fest på nattklubben Zic Zac.
Stället ser normalt ut utifrån. Vi går in genom dörren... och jag tror inte mina ögon:
Det är rena Nilecity. Scenerna med brandmännen, ni vet. Vuxna män gör saker tillsammans...
30 nakna överkroppar
Där står 30 nakna män. Eller åtminstone nakna överkroppar. Vältränade. Johan Hedberg är helnaken men har lindrigt kompenserat det genom att ta av alla andra deras skjortor och knyta dem kring sina intimare delar. Om de nu är så intima just då.
När gruppen av nakna män får syn på oss rusar de fram. Tornberg plockas först. Han är ju guldskytten. Guldhjälten. Sen är det min tur. Först ryker skjortan, sen dras t-shirten isär, ritsch, sen glasögonen och sen – som ett slags belöning – en liter öl rakt ner i brallorna. Ganska skönt just då. Stämningen var på väg att bli lite överhettad.
Letar efter glasögonen några minuter. Ser mig sen omkring. Mats Sundin halvnaken, slät. Forsberg, halvnaken, lätt fjunig. Pappa Forsberg, halvnaken, hårig. Tolv timmar senare är pappa Forsbergs ena överarm ett enda stort blåmärke, det härrör sig till den korta, mycket korta period innan han accepterade att bli avklädd.
Vuxna män gör saker tillsammans.
Jag tittar vidare. Tre Kronor, Tommy Boustedt, Adam Alsing, TV-folk. Alla är där. Nakna svenska män i en böljande dyngsur dans. Någon häller ytterligare en liter champagne över oss.
Flyr upp på ett bord och deltar i en kollektiv dans. Kvinnan från Storuman dansar bredvid mig. Hon är mycket lycklig. Ännu några sekunder. Men restaurangbord är sällan gjorda för tio gungande, dansande svenskar. De går ofta sönder av sånt. Bordet rasar, ishockeystjärnor värda några hundra miljoner faller handlöst, en kvinna från Storuman dras med, morgonen efter ska hon upptäcka att handen är dubbelt så stor och att handen är bruten. Men just då märker hon ingenting.
Hur kul som helst
Nya ölsköljningar. Jag går ut i köket, stjäl en ishink stor som oljecistern och fyller den med vatten, tillbaka in och häller den rakt över huvudet på den skyldige Tornberg. Hur kul som helst.
Vuxna män gör saker tillsammans.
De halvnakna männen dansar vild krigsdans, tätt hoptryckta. Schweizarna tittar. Stela svenskar? Hmmm... nåja.
Kent Forsberg dansar tryckare med obestämbar dam. Sonen Peter tittar kontrollerande på.
Framåt morgonen lullar jag hem med Nichlas Falk och hans dam. Vi tror knappt det är sant att vi varit med om detta; 50 nakna svenska män i vild krigsdans mitt i Europa. Inte ens Karl den tolftes lag gjorde sånt.
Vuxna män...
Tittar på bilden som jag fått. Det är jag. Onekligen. Peter Nordström. Kent Forsberg, guldcoachen. Kim Johnsson. När jag ser mig själv får jag en känsla av att begreppet ”inbäddad journalist” fått en ny innebörd.
För övrigt anser jag att ”The sound of Arvika” är årets dansalbum.