Simon Sjödin inför EM: ”Nu älskar jag simning igen”
Uppdaterad 2021-05-06 | Publicerad 2018-07-31
För ett år sedan missade han VM, blev inte uttagen i truppen.
Nu – trots att han då saknade motivation och tänkte sluta – ska Simon Sjödin simma EM i Glasgow.
– Jag vet att jag har haft ett par tuffa år bakom mig och kan det här vara lite av en mini-comeback så blir ingen gladare än jag, säger Sjödin till Sportbladet.
När förbundskapten Ulrika Sandmark presenterade sin VM-trupp till Budapest ifjol var det många väntade namn.
Michelle Coleman. Sarah Sjöström. Johannes Skagius.
Men ett rutinerat namn som inte var med var Simon Sjödin. Han hade gjort för dåliga resultat, men efter att han varit med i landslaget i över tio år var han naturligtvis besviken ändå.
Samtidigt öppnade han för att avsluta karriären efter den säsongen.
– Jag kör året ut och det blir kortbane-EM i Köpenhamn. Jag har lite andra grejer på gång, jag ska på läger med Chad Le Clos fyra veckor i maj och det går inte att backa ut ifrån. Men nu känns det tungt, jag saknar motivation, sa Sjödin då.
”Allting går väl tillbaka till OS”
Ett knappt år senare träffar Sportbladet Sjödin i Stockholm. Sandmarks landslagstrupp till långbane-EM i Glasgow har samlats och laddar upp för mästerskapet.
Den här gången är han med. Han har inte slutat. Och han saknar inte motivation.
– Det ska bli kul. Jag kommer väl in i det här mästerskapet lite annorlunda än vad jag brukar göra. Lite mer underifrån, ligger topp 20 på startlistan. Så jag har ett annat utgångsläge än vad jag brukar ha, säger Sjödin.
Vi snackar en stund om det kommande mästerskapet. Målsättningar i Glasgow, där han med sin erfarenhet och sina 31 fyllda år (äldst i truppen) ska ta ”en runda i taget”.
Sedan går vi raka vägen in på det år som har gått sedan VM-besvikelsen. Vad har egentligen hänt sedan han missade VM och öppnade för att sluta?
– Allting går väl tillbaka till OS, inleder Sjödin och hänvisar till OS i Rio 2016 då han gick till semifinal men missade finalen.
– Besvikelsen att inte ta mig till final i OS gjorde väl att motivationen tröt. Och är man på den här nivån och inte är 100 procent engagerad i det du gör så blir det lite pannkaka. (Inför VM i Budapest) fick jag det svart på vitt att tränar du inte 100 procent så blir inte resultaten 100 procent heller.
Lämnade Stockholm för Köpenhamn
Det svart-vita resultatet verkar dock inte vara allt som gjorde susen. En annan grund till att Sjödin står här i dag, i stället för att ha slutat, säger han beror på den flytt han gjorde hösten efter VM-missen.
Han lämnade Stockholm, flyttade till Köpenhamn.
En flytt som gav honom en nytändning, en ny tränare som visade honom förtroende. I grunden var det en flytt som fick honom att fortsätta.
– Jag tog ett beslut. Bara att för mig lämna världens bästa stad Stockholm och flytta ner till Köpenhamn var ett stort beslut. Jag tog ett seriöst snack med coachen där och han sa att om du går in med fullt hjärta så kan du definitivt komma tillbaka där du var. Jag behövde någon som tror på mig, som verkligen investerar i mig.
– Det är väl det som har ändrats. Jag har kommit tillbaka till den här ”krigar-Simon”. Jag har aldrig fått någonting gratis i bassängen, aldrig varit den där ”talangen”. Utan verkligen fått kämpa för att få något. Och det känner jag att jag gör nere i Köpenhamn. När jag flyttade fick jag en nytändning, jag blev exalterad då jag kom ner på träningen och hittade nya möjligheter att utveckla min teknik. Nu älskar jag simning igen.
”Var en tankeställare för mig”
Ett år sedan besvikelsen har gått och det är en 31-årig Simon Sjödin som har tagit en ny riktning i karriären. Han valde att inte sluta, han valde att utnyttja besvikelsen till någonting positivt i stället.
När han nu blickar tillbaka ett år, på sin reaktion då, är det med insiktsfulla ögon.
– Alltså det är klart man är besviken. Man har sina mål, man kommer inte med. Men allting är ju självförvållat. Just när det kommer till VM i Budapest – jag hade ingenting där att göra. Jag vill inte stå på pallen, representera Sverige och veta att jag inte har gjort allting i min makt. Utan står jag på startpallen vill jag vara konkurrenskraftig, och det hade jag inte varit förra året. Och det var en tankeställare för mig också.
För ett år sedan sa du att du saknade motivation. Vad är det som driver dig nu?
– En hunger. Motivation och kärlek gick hand i hand för mig. Och jag tappade kärleken, jag tyckte inte att det var kul. Jag hade uppnått mina mål, varit i VM-final och tagit EM-medaljer, säger Sjödin som numera inte planerar att sluta riktigt än.
– OS-finalen 2016 ligger lite i bakhuvudet, ligger lite och gnor där, att man innan man lägger av skulle göra ett nytt försök att nå en OS-final. Jag ser ju slutet vid horisonten, självklart. Men jag känner att när jag väl lägger brallorna på hyllan så ska det inte finnas några tvivel på att det fanns någon potential kvar. Jag ska känna att jag är klar.
– Så jag är väldigt förväntansfull, men ödmjuk inför uppgiften. Jag vet att jag har haft ett par tuffa år bakom mig och kan det här (EM i Glasgow) vara lite av en mini-comeback så blir ingen gladare än jag.