Wennerholm: Tror på TVÅ svenska medaljer
LONDON. Anrika Track & Field News tippar en svensk medalj i VM.
Jag tror de har fel – jag tror det blir dubbelt så många.
En till Daniel Ståhl i diskus och sedan en skräll i stavhopp.
Sveriges nya paradgren.
Jag har ändrat mig lite där, efter att ha mött Armand ”Mondo” Duplantis och hört hans amerikanska inställning så här dagarna före sitt första stora seniormästerkap.
En sjuttonåring som inte är i närheten av standardsvaret ”först och främst final och sedan kan allt hända”.
Nej, han säger utan att blinka:
– Jag vill ta medalj här i VM. Jag är inte här för att se och lära.
Jag gillar den attityden.
Och har han hoppat 5.90 en gång i år, så kan han göra det igen.
Han känner inte minsta press av att vara rankad som Sveriges näst största medaljhopp. Snarare tvärtom.
Tappat respekten
En kille som växte upp med Renaud Lavillenie på en affisch i pojkrummet, men som idag tappat all respekt för idolen.
– Nu är han bara någon jag vill slå.
I övrigt har väl inte Sverige några realistiska medaljhopp, men stavtjejerna Angelica Bengtsson (VM-fyra i Peking senast) och Michaela Meijer har kapacitet att hoppa på svenska rekordhöjder.
Lovisa Lindh har en minimal chans med rätt lopp och rätt form i den mördande konkurrensen på 800 meter.
Och Meraf Bahta var OS-sexa på 1500 meter i Rio förra året, där hon var bästa svensk. Hon springer samma sträcka här i London. Dessutom kan höjdtjejerna Erika Kinsey och Sofie Skoog slåss om medaljerna i höjd om de får en perfekt resa.
Standarden i damer höjd har sällan varit sämre, med undantaget Marija Lasitskene. VM:s största guldfavorit alla kategorier.
Sverige är i VM med en rekordstor trupp.
Och rekordstora förhoppningar.
Förbundskapten Karin Torneklint hoppas på tio finalplatser och Sverige har en av VM:s största guldfavoriter i Daniel Ståhl.
Dessutom tror jag svenskarna kan gynnas av vädret.
Regn och kyla slog till här i London efter tisdagens högsommarvärme och regnet vräkte ner över svenskarna när de tog sig till den första presskonferensen här i VM.
Det sägs ju att dåligt väder gynnar svenskar och övriga nordbor som är vana att träna i det ruskväder ingen sommar är utan.
Gav Sverige en fördel...
Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det, men det stod två svenska tjejer på prispallen efter den blöta höjdhoppsfinalen i VM i Helsingfors 2005.
Kajsa Bergqvist som etta och en då 20-årig Emma Green som sensationell bronsmedaljör.
Lite regniga och svala kvällar är ingen nackdel i alla fall och speciellt inte i damernas höjdhopp.
Men jag tror ändå inte på något medaljregn här i London.
Det får vänta till EM i Berlin nästa år som jag tror kommer att bli en riktig svensk friidrottsfest.
Den enorma skjuts friidrotten fått den här säsongen kommer ge utdelning i många år framåt.
VM i London är ett första test för alla nya, unga och speciellt då för två 17-åringar som Armand Duplantis och Lisa Gunnarsson.
De två som tog JEM-guld i Grosseto för bara en dryg vecka sedan och båda i stavhopp.
Det har blivit en ny svensk paradgren, där underbarnet Angelica Bengtsson inte ens är bäst i Sverige längre.
Bahta får extra konkurrens
Meraf Bahta får för övrigt extra konkurrens på 1500 meter.
Sydafrikas Caster Smeneya har bestämt sig för att dubblera här i VM och springa på 800 och 1500 meter. Det ska onekligen bli intressant att se hur hon klarar det.