Thorén: Stina Nilsson reser sig
LAHTIS. En ensam stjärna lämnade när festen fortfarande pågick bakom hennes rygg.
Stina Nilsson fällde onödigt sig själv och gulddrömmen kyldes snabbt av i snömodden.
Men blunda och 23-åringen är tillbaka igen.
Varför skulle allt egentligen gå smärtfritt.
Utanför stadion väntade plötsligt lugnet. Vrålet från fansen och speakerns röst tonades ut. Kanske var det just här, mellan arenan och vallabussen och med sin mentala coach Rune Gustafsson på tråden, som insikten började landa.
VM-drömmen försvann i en snödriva.
Stina Nilsson såg själv till att hon landade där.
Hon hymlade inte med det.
Kraschen var onödig, men vägen dit skapade situationen.
Aningen klantigt
När vi säsongshyllat Stina Nilssons taktiska egenskaper och allt skulle ställas på sin spets fungerade inte upplägget.
Stina Nilsson hamnade efter från start i semifinalen vilket skapade svårigheter senare i loppet. Hon gjorde en attack i sista backen men lyckades inte komma längre fram än tredje plats.
När sista kurvan närmade sig tog hon chansen.
Den här gången - precis som i Lillehammer i december – var marginalerna för små.
Onödigt. För ivrigt. Och aningen klantigt.
Samtidigt kan vi inte skala av Stina Nilsson den där förmågan.
Skulle vi verkligen vara så förtjusta i denna grymma skidåkare om det inte vore för hennes spetsegenskaper?
Låt henne bara slipa lite på konturerna.
Tjuvstartade som liten
Stina Nilsson har format sin mentala plattform på ett stragetiskt, strukturerat sätt.
Men hon är fortfarande en människa, med känslor och nerver.
Det är svårt att se att Stina Nilssons sinnesnärvaro rubbats av någon yttre press. Men blev viljan att vinna helt enkelt så övermäktig att Stina Nilsson tvingades testa en omöjlig genväg?
Mönstret går igen.
När Stina Nilsson var liten tränade hon med äldre vänner och sina två systrar. Träningen var lekfull, till sin inledning ofta utan stavar för att stärka koordination och balans.
Men när det kom till tävling på träning tände Stina Nilsson till.
Hon hatade att förlorade, älskade att vinna och tjuvstartade ofta mot de äldre barnen för att kunna vinna.
Det gick inte alltid vägen. Hon fick lära av de äldre.
Så även i går. Suveräna norskan Maiken Caspersen Falla gjorde allt rätt och lämnade Stina Nilsson bakom sig. Svenskan drog med sig den före detta dopningsavstängda Natalja Matvejeva, som medvetet använt epo, i fallet.
I alla fall Stina Nilsson kunde resa sig stolt och stark.
Många smällar på vägen
Livets väg är inte spikrak och enkel. Sällan en idrottskarriär heller.
Det är en del av tjusningen och formar personligheter.
Många stora idrottsstjärnor har haft mästerskapssmällar och motgångar.
Ser vi bara till längdåkningens lilla ankdam finns det flera exempel.
En av de största, Petter Northug, berättade själv i går om hur han stärktes av fallet i Sapporo i sitt första seniormästerskap. Han var på väg att accelerera och plocka placeringar i tremilen när han stupade.
Smällen satt i ett år, men gav bränsle för kommande framgångar.
Marit Björgen har också hon berättat om sina mörka tankar och tvivel under VM i Liberec och Charlotte Kalla fick starta om efter VM-säsongen 2013.
Stina Nilssons sår kommer inte att svida så länge. Suget efter att vinna igen kommer leda Stina Nilsson tillbaka i spår.
Det finns chans på segersötma redan i helgen.
För svensk del blev det en första VM-start utan medalj efter en svag dag på herrsidan.
Det såg länge ut att bli Ida Ingemarsdotters dag. Som jag hade unnat henne det.
Landslaget pelare och korsordsräddare räckte nästan ända fram i finalen, men väl där var steget upp på pallen för högt.