Hockeymagi, som sagt
GÄVLE. Det här var kvällen när Anders Huss hämtades hem från Timrå och hissades upp i taket.
Men också när Mattias Ekholm hämtades hem från Nashville och visade att en hemkomst alltid ska vara, om inte country & western, så åtminstone en schlager.
Han var dålig – men vem brydde sig om det när elitseriens bästa powerplayskytt gjorde mål i Gävle igen...
Anders Huss är en hjälte.
Två SM-guld – det första 1993 och det andra 1999 när han jagade livet ur bröderna Sedin i SM-finalerna.
Men framförallt var han alltid den som fick åtminstone mig att skratta i Brynäs omklädningsrum. Såna spelare är det alldeles för ont om.
Mattias Ekholms hemkomst har varit omdiskuterad. Han gav upp när Nashville-tränaren Barry Trotz sa att han varit hemsk – trots att Ekholm bara varit inne på ett enda baklängesmål i matchen mot Vancouver.
– Fullständigt hemsk, tillade Trotz för säkerhets skull och i mina öron låter det som om Trotz hamnat i svårartat psykopatläge och jag hade gjort precis som Ekholm och flytt så fort jag kunnat.
Träffen var klockren – i krysset
Ekholm var inne på de två första baklängesmålen i går. Ett efter en markeringsmiss i egen zon, det andra efter en tafatt dumpning av pucken som bäddade för ett tre mot ett-läge för Timrå.
Vid det andra målet tittade han länge upp mot jumbotronen för att se om han verkligen stått så felaktig som han antagligen anade att han gjort.
Men så kom chansen för Ekholm.
Powerplay i slutet av första. Ekholm fick pucken vid blå linje och gled några centimeter innan han sköt. Träffen var klockren. Skottet satt i bortre krysset. Timråmålvakten Joakim Lundström hann knappt reagera.
– Han är tillbaka, sjung Brynäsklacken.
Och det var då man insåg att man verkligen saknat Ekholm – elitseriens mest musikaliska powerplayskytt.
För det finns ju ingen som träffar pucken renare när det handlar om direktskott. Det finns en viss konkurrens; Johan Åkerman och Magnus Johansson i Linköping, Magnus Nygren i Färjestad, llkka Heikkinen i Växjö.
Frågan är om inte Mattias Ekholm är den bäste av dem alla.
Klarar han av att ta tillvara all den frustration han måste känna efter fiaskot i NHL så kan han bli det. Spelare som kommer hem brukar inte lyckas särskilt bra. Ekholm borde kunna bli den första.
Brynäs är bäst i elitserien i powerplay – redan utan Ekholm.
Timrå är sämst i boxplay. Ursäkta mig, men det märktes. Brynäs gjorde tre powerplaymål – Timrå lät sig grundluras tre gånger. På 3–2-målet blev man så totalt bortgjorda tack vare en tekning och blixtsnabba pass fram till Jakob Silfverberg som hade helt öppet mål.
Hockeymagi, faktiskt. Assistpoäng till Sebastian Lauritzen och Calle Järnkrok.
Brynäs har försökt varianten en gång tidigare. Då funkade den inte. I går klädde den fullständigt av Timrå.
Hockeymagi, som sagt.
Johnsson behöver mycket hjälp
Timrå har stora problem. Man förlorar trots att man gör fem mål på bortaplan. Det är orimligt. Man bytte målvakt igen. Stefan Ridderwall gick ut mot HV 71 förra matchen.
Joakim Lundström byttes ut efter att ha släppt in ett horribelt skott från blå linje av Daniel Widing.
Widing böjde ner huvudet efteråt – som om han skämdes över att vara målskytt på det skottet. Det behövde han inte göra. Våga skjuta – tufft att göra mål.
Per-Erik Johnsson har själv hamnat i hetluften efter krav på att han ska sparkas.
Hur ser du på det, frågade jag efter matchen. Johnsson satt tyst en lång stund innan han svarade:
– Ja, ser man lite historiskt på det så... Czarnecki ska ju inte få sparken nu längre, så har jag en jävla tur så kanske jag slipper få sparken.
Jag vet inte om det hoppet är så mycket att hänga i julgranen.
Czarnecki fick inte bara tur – han fick en Jörgen Jönsson i båset och en Conny Evensson som onda ögat över hela verksamheten också. Det hjälpte.
Per-Erik Johnsson behöver nog också en del hjälp. Kanske en ny målvakt, kanske en back av Ekholms offensiva kvalitet eller en som gör boxplayspelet stabilt.
Jag tror inte han får det, men jag tror onekligen att han behöver det.