”Var på gränsen till parodi, British Open”

Linderstam: Vi i medieskocken skakade på huvudet

helskärm

ST ANDREWS. Två slag under par – trots svår vind och tilltagande mörker.

Vad Rikard Karlberg presterade i går var verkligen helt fenomenalt. Vad arrangören däremot levererade var på gränsen till parodi.

Inte för att brösta upp sig alltför mycket här, men jag skrev i förrgår att jag trodde att en inspirerad debutant som Rikard Karlsberg skulle öppna starkt på St Andrews men sedan få svårt att hålla hela vägen, men jag trodde ju att orutin och trötthet till slut skulle fälla honom på en ansträngande bana.

Inte mörker.

Ja, ni läste alltså rätt. Mörker. I ett British Open. Med pengar, rankingpoäng och i förlängningen kanske också karriärer på spel.

Gick knappt att urskilja

När vi i den svenska mediaskocken ut för att följa med Karlberg in på det artonde hålet kunde vi bara titta på varandra, kollektivt skaka på huvudet och undra vad fan det var frågan om. Man kunde knappt urskilja vem av spelarna i bollen som var vem och när den svenske 28-åringen missade inspelet och treputtade för en andra bogey på de avslutande tre hålen så kändes det orättvist, fel och rent oprofessionellt att arrangören satte honom och hans medspelare i det läget.

Att vädret stadigt svänger och att det kan blåsa och regna på morgonen och vara vindstilla och sol på eftermiddagen må vara en sak. Det handlar om tur och är vad den här tävlingen delvis handlar om, men när vissa spelare inte ens kan läsa greenen eftersom det inte finns några konturer kvar att urskilja så handlar det inte längre om flax eller tillfälligheter. Då pratar vi ren och skär orättvisa och det står alldeles för mycket på spel här för att det känns acceptabelt, oavsett vem som drabbas.

Nåväl, nog om det för nu, för det finns också andra saker vi måste hinna prata om. Som David Lingmerth och Henrik Stenson och lite djupare om det just lynniga vädret på den skotska östkusten.

Först vindstilla och lugnt

När gårdagen grydde över St Andrews var det vindstilla och lugnt och det var förutsättningar som Lingmerth fick njuta av och dessutom tog vara på. 27-åringen öppnade med fyra raka birdies och gjorde sedan tre till på den klart enklare första halvan av banan och det var han inte ensam om. Under torsdagsförmiddagen fullkomligt rasslade de röda siffrorna in på leaderboarden, men under eftermiddagen var läget ett annat. Ganska mycket annat, dessutom.

När vi tog rygg på Henrik Stenson, som slog ut 14.34, började greenflaggorna snart ställa sig i givakt och ta sikte mot nordväst och plötsligt fanns det inte längre några ”enkla” slag. Det blev svårt att attackera flaggorna, spelet krävde större marginaler och prishöjningen på eventuella felträffar blev samtidigt rejäl.

Det är ju liksom (om vi bortser från mörkret) vinden som kan ställa till det på St Andrews. Ruffen är ganska snäll och greenerna just nu mjuka, men när det börjar blåsa kraftigt kommer plötsligt ett överflöd av banans alla 110 (!) brutala bunkrar i spel och det är bunkrar som man inte på något sätt vill bekanta sig närmare med, oavsett hur bra man är och hur känsliga handleder man har. Fråga bara den artonfaldige majormästaren Jack Nicklaus, som i British Open här 1995 hamnade i ”Hell Bunker” på fjortonde hålet och behövde fyra slag för att ta sig ur. Efteråt konstaterade han kallt:

– Jag antar att det är därför de säger att den är från helvetet.

Stenson gnetade på

Och ja, om världens genom tiderna mest framgångsrike golfare behövde fyra slag för att bara ta sig ur finns det all anledning att fundera på hur många svordomar som seglat mot skyn om man själv hamnat där. Alldeles för många, den saken råder det ingen tvekan om.

Henrik Stenson gnetade sig i alla fall igenom dagen och kom till slut in på ett slag över par, åtta bakom ledaren, och det är en score som säger framför allt en sak:

I dag behöver Stenson en rejäl jävla dos flax med sol och vindstilla på morgonen medan rena domedagsvädret drar förbi efter lunch och den svenske världssjuan hunnit av banan. Problemet? Att det nu väntas halv storm och hällregn på morgonen, så om någon har lite ren bonnröta att dela med sig av är det bara att räcka upp en hand. Henrik Stenson behöver nog den just nu (turen alltså, inte handen).

Rikard Karlberg, däremot, nöjer sig nog med att få spela i dagsljus.