Wyludda ville bli historisk - slutade nia
Uppdaterad 2012-09-05 | Publicerad 2012-09-04
Ilke Wyludda har gått från OS-guldmedaljör till att tävla på Paralympics utan ben
Ilke Wyludda är en av tidernas bästa diskuskastare och hon vann OS-guld.
Efter ett förlorat ben drömde hon om att ta guld i paralympics i stället.
Det blev tillslut en nionde plats med 29,57.
Diskustjejen Ilke Wyludda är en legendar, hon har kastat historiens näst längsta kast (74,56), hon har vunnit ett OS-guld och hon har vunnit två VM-silver. Men hon fick också betala för sina framgångar.
Hon hade stora skadeproblem under karriären, hade sådana smärtor att hon behövde två timmar på sig för att komma ut ur huset på morgonen och 1997 tillbringa fyra månader i rullstol eftersom ett operationssår inte ville läka. Hon avslutade sin aktiva karriär 2001 och kan se tillbaka på ett antal sjukhusbesök. Under de fyra åren mellan spelen i Atlanta och Sydney har hon förföljd av skador. Hon opererade hälsenorna, patellarsenorna, korsband och en bröstmuskel. Hon tvingades även till en hudtransplantation och inför EM-finalen 1998 angav hon 63 medicinerna till dopningskontrollanterna. Hon var som ett vandrande apotek och till slut orkade inte kroppen längre.
Dödlig bakterie
Totalt tvingades hon genomföra 15 operationer av sin sargade kropp. I december 2010 drabbades hon av en infektion i ett öppet sår i underbenet vilket ledde till blodförgiftning och läkarna tvingades amputera hennes högra ben strax över knät.
– Den bakterien är dödlig, 50 procent av de som drabbas av den överlever inte, berättar hon för tidningen Bild.
– Jag hade ett val. Att förlora mitt ben eller att förlora mitt liv. Jag ville leva. Efter rehabiliteringen behövde kroppen träna igen och i slutet av förra året gick hon ner i styrketräningslokalen igen.
– Äntligen fick jag träningsverk igen, det var en otroligt häftig känsla, säger 43-åringen till Sport Bild.
Kastar 30 meter
– Nu tränar jag väl ungefär 80 procent av vad jag gjorde när jag var som bäst. Förr sa min tränare att jag ofta kastade utan benen, men nu är det verkligen så, jag kastar utan ben.
Nu var hon i London för Paralympics och istället för 74,56 meter kastade hon 29,57. Det räckte till en nionde plats men karriären är inte slut där:
– Ilke är envis som få och det är klart att hon vill ha en medalj i Paralympics också, säger hennes tränare Gerhard Böttcher som funnits vid hennes sedan hon var 13 år.
– Och vinner hon ingen medalj nu så gör hon det i Rio om fyra år.