Wennerholm: Jag kväver en gäspning
JÖNKÖPING. Jag ser Skellefteå slå ut HV71 med 1–0 och vinna i fyra raka.
En av de tråkigaste och mest händelsefattiga slutspelsmatcher jag sett på år och dag.
Underhållningen kom efteråt istället då HV-backen Chris Campoli valde att såga disciplinnämnden vid fotknölarna.
Som de aldrig har blivit sågade förr.
Men när Skellefteå slår ut HV71 med 4–0 i matcher, kväver nästan en gäspning där på läktaren i Kinnarps Arena.
När västerbottningarna spelar SM-kvartar är det som att se en gammal repris.
Det slutar likadant varje gång.
Men det är naturligtvis lagets storhet.
Men spännande?
Knappast.
Ett skott i tredje
Det fanns ingen nerv, inget jälvaranamma, ingen desperation.
Efter den första perioden såg jag bara HV71 stånga sig trötta mot ett så kompakt försvarsspel att till och med Lasse Falk hade varit nöjd.
Det var nästan som att se den gamla 1–3–1-hockeyn igen.
Ett enda mål fick jag se.
Det var finländske storstjärnan Janne Pesonen som skickade upp det matchavgörande 1–0 i nättaket 10.50 in i första perioden, ett viktigt mål för finländaren som haft det trögt i början av slutspelet.
Men resten av matchen blev verkligen en gäspning.
Bara kassören är missnöjd
Det verkade som om Skellefteå mer slipade på sitt defensiva spel inför semifinalen. Som att de ville testa om de kunde hålla nollan i en av de här kvartsfinalerna.
Det kunde de.
Spelat framåt överlät de åt smålänningarna.
I andra perioden hade Skellefteå tre skott på mål.
I den tredje ett enda.
Fyra skott på mål på två perioder. Det måste vara nytt klubbrekord för Skellefteå. Jag kan inte tänka mig något annat.
HV71 hade varken kraften eller kunnandet att skapa någonting framåt. De mötte en kompakt, gulsvart mur varje gång de försökte.
Den totala skottstatistiken blev 15–13 till HV71, vilket är vad man brukar se efter en period i en match som svänger.
Nej, det är inte så att man sitter på nålar direkt när Skellefteå spelar SM-kvartsfinal.
Det är mer en dag på jobbet för västerbottningarna. Ett tillfälle att experimentera lite inför det som ska komma.
De är uppe i 18–1 i matcher nu på sina nitton senaste SM-kvartar och det är väl bara klubbkassören som är missnöjd med det.
Det blir oftast bara två hemmamatcher av maximalt fyra möjliga och det är ett par miljoner som försvinner i publikintäkter varje gång.
Men kostar det, så smakar det.
Nej, det mest uppseendeväckande den här kvällen var kanadensiska backen Chris Campolis totalsågning av både referensgruppen och disicplinnämnden efteråt. Han höll inte riktigt reda på vilka som hade vilket ansvar, men han menade att det inte spelade någon roll. En flock apor hade gjort ett bättre jobb, enligt kanadensaren.
Det han reagerade över var att det som gav avstängningar i grundserien inte gjort det i slutspelet och han lyfte fram Patrick Thoresens rallarsving som däckade Brynäs Pathrik Westerholm och Marcus Sörensens tackling på Ryan Lasch som två exempel. Jag var riktigt förvånad för det är inte ofta en spelare pekar ut andra så tydligt.
Två solklara avstängningar enligt Campoli, som själv varit avstängd två gånger den här säsongen.
Och jag kan hålla med till viss del, även om jag sett för lite för att uttala mig i just de två fall han tar upp.
Men det är som det har blundats både en och två gånger i slutspelet och känslan har varit att både referensgruppen, disciplinnämnden och domarna velat hålla sig mer i bakgrunden nu när så mycket står på spel.
Men självklart ska det inte göra någon skillnad om det är grundserie eller slutspel.
Där håller jag helt med HV-backen.
Skellefteå vet inte vilka de får möta i semifinal. Det enda lag de garanterat inte möter är Linköping.
Det tackar jag för.
Skellefteå och Linköping har spelat tre SM-semifinaler i rad och västerbottningarna har vunnit alla med 4–1 i matcher.
Nu blir det i alla fall lite omväxling på vägen mot en ny SM-final.
Det sägs ju att det är en bra defensiv som vinner mästerskap.
Den här kvällen visade Skellefteå att de även hanterar den konsten till fulländning.