”Tappade allt hopp – orkade inte mer”

Andreas Käck

The Mauler om självmordstankarna efter tuffa uppväxten

Alexander Gustafsson hade en tuff uppväxt.

I en ny självbiografi berättar MMA-stjärnan detaljerat om sommaren då han anmäldes för sju fall av misshandel.

”Jag sökte aldrig slagsmålen, jag drogs in i dem. Ändå var det alltid jag som fick ta skiten”, skriver ”The Mauler”.

Alexander ”The Mauler” Gustafsson är i dag en av världens största UFC-stjärna. Men 29-åringens väg mot toppen har kantats av problem. Nu berättar han öppenhjärtigt om sitt mörka förflutna. Om gängbråken i Arboga, sina misshandelsdomar, sitt fängelsestraff, om självmordstankarna – och om hur vänner och familj hjälpte honom ur den mörka spiralen.

”Allt var kaos”

I boken – skriven tillsammans med Leif Eriksson och Martin Svensson – minns ”The Mauler” tillbaka på sommarlovet mellan åttan och nian då han och flera av hans vänner med utländsk bakgrund hamnade i bråk med skinheads utanför en bensinmack i Arboga. De jagades in på macken – men lyckades inte låsa dörren.

”Jimmy (kompis, reds.anm) rusade fram till kassörskan, som såg helt skräckslagen ut. ”Du måste ut härifrån!” skrek han. Men kassörskan stod helt paralyserad. Då kastade sig Jimmy över disken för att skydda henne. I nästa stund kom en kille upp bakom honom och slog två flaskor mot hans huvud. Jag såg det i ögonvrån och ryckte åt mig två flaskor från en av kylarna och gav killen samma behandling som han gett Jimmy. Det var puckoflaskor. Det ljusbruna innehållet flöt ut över golvet tillsammans med blod från både Jimmys och killens huvuden. Allt var kaos.

///

Hela macken var förstörd och jag kunde knappt gå efter att ha knäat både en och två killar. Men det bekymrade jag mig inte så mycket om. Värre tyckte jag det var att ingen av dem som startat bråket åkte fast. Det gjorde inte heller någon av mina polare. Bara jag.”

”Blixt från klar himmel”

Alexander Gustafsson var 14 år gammal när händelsen inträffade. I slutet av samma sommar hade han blivit anmäld för sju fall av misshandel.

”Skolan hade anmält mig två gånger under våren, och resten av anmälningarna gällde bråk på stan under sommarlovet. När socialtjänsten kom ut till gården för att informera mamma, kom polisanmälningarna som en blixt från klar himmel. Inte för mig såklart, men för morsan som inte kände till hälften av slags- målen. Jag satt bredvid henne i köket när socialtjänstemännen gav henne alla fakta. Mamma var både arg och ledsen. ’Hur är det möjligt?’ sa hon och fortsatte: ’Varför har jag inte fått veta något förrän nu?’”.

”Började ge upp”

Sitt hårdaste straff fick Gustafsson 2005. Då dömdes han till fängelse i ett år och tre månader. Det var också under den tiden han började känna självmordstankar.

”Efter några månader mådde jag så psykiskt dåligt att jag började ge upp. Jag tappade liksom allt hopp om mig själv och framtiden. Och runt jul ringde jag morsan, som jag nu inte hade sett på nästan ett halvår, och sa: ’Jag orkar inte mer. Jag vill ta livet av mig.’ ’Men, Alex, säg inte så’, försökte hon. ’Det finns säkert en ljusning i det här.’ ’Jag tror faktiskt inte det … Jag ser ingen väg ut.’ ’Tänk inte så. Jag kommer ner till dig.’ Och nästa dag kom hon och två av mina systrar verkligen ner. Det är ungefär sextio mil mellan Arboga och Kristianstad, så mamma hade fått köra i snöslasket hela natten.”

Han väljer att berätta sin historia för att hjälpa andra ungdomar som hamnat i samma problem.

Boken, som ges ut på Nordstedts förlag, släpps i butik på fredag.