Mats Wennerholm: Hur länge till får de springa?
Namibias 18-åriga Beatrice Masilingi leker hem försöken på 100 meter när klockan stannar på 11.20 i JVM i Nairobi.
Tidigare i sommar stoppades hon och landsmaninnan Christine Mboma från att tävla på 400 meter grund av kraftigt förhöjda testosteronnivåer.
Nu utklassar de allt och alla på 100 och 200 meter.
Jag satt och tittade på JVM-starten under tisdagsmorgonen och såg Masilingi dominera en sträcka hon knappt sprungit tidigare.
Hon hade bara gjort ett lopp på 100 meter tidigare i år och då blev tiden 11.79.
Nu hade hon den överlägset snabbaste tiden i en försöksomgång där tvåan Tina Clayton från Jamaica sprang på 11.50.
Masilingis 18-åriga landsmaninna Christine Mboma presenterade sig redan i OS.
Efter att ha stoppats från att springa 400 meter, klev hon ner en distans och tog OS-silver på 200 meter. Längs vägen satte hon tre juniorvärldsrekord med 21.81 som bäst i finalen.
Det har skapat en ny Caster Semenya-debatt, som inte handlar om att kvinnor med kraftigt förhöjda testosteronnivåer ska stoppas.
Utan vilka grenar de ska stoppas från.
När domen föll mot Caster Semenya var det bara sträckorna på 400 meter till en engelsk mil som förbjöds och många undrade varför inte alla grenar togs med.
Anledningen var att internationella friidrottsförbundet World Athletics lagt alla sina resurser på att bevisa att de höjda testosteronnivåerna gav en märkbar effekt på just de sträckorna och framförallt de 800 meter som Caster Semenya dominerade. Det var också de enda grenar där det fanns ett tillräckligt underlag för att dra några säkra slutsatser.
Ger utslag även på sprint
Nu är Masilingi och Mboma två levande bevis på att det gäller även 100 och 200 meter.
Till skillnad från Semenya, som sprang mer på kraft och styrka, är de dessutom större löptalanger.
Det spekuleras redan om - och med viss rätt - Mboma kan springa 200 meter under Florence Griffith Joyners ”omöjliga” världsrekord 21.34 i en snar framtid.
Jag vill framhålla att Beatrice Masilingi och Christine Mboma var helt omedvetna om sina förhöjda testosteronnivåer när de testades av World Athletics vid ett träningsläger i Italien tidigare i sommar.
Då hade de sprungit på tre av världens snabbaste tider på specialdistansen 400 meter i år vilket fick internatinella friidrottsförbundet att reagera.
Men det var inga högljudda protester, utan de valde bara att kliva ner en distans till 200 som de också var anmälda på till OS i Tokyo.
Det slutade med Mbomas sensationella OS-silver samtidigt som Masilingi sprang in på en lika överraskande sjätteplats i OS-finalen.
Dominerar på JVM
Nu är båda på plats i JVM i Nairobi som avgörs den här veckan.
Och Masilingi rivstartade på för henne udda 100 meter, där hon var överlägsen i försöken.
Christine Mboma är storfavorit på 200, med Masilingi som andrahandsfavorit.
Innan OS startade i Tokyo var nigerianskan Favour Ofili överlägsen världsetta bland världens juniorer på 200 meter med en tid på 22.30.
Nu är hon frånsprungen med en halvsekund.
Det säger en en del om den explosionsartade utvecklingen hos de två namibiskorna.
Det har har också väckt frågan om fler grenar måste ingå i förbudet.
Och det känns som det är lite panik hos World Athletics och ordföranden Sebastian Coe, som fick utstå mycket kritik när de drev igenom förbudet mot Semenya och kallade henna ”biologiskt en man” inför skiljedomstolen CAS.
Men World Athletics argument var att de måste skydda de kvinnliga idrottare som inte har den här fördelen.
Att tävlandet ska ske på lika villkor.
World Athletics lägger mångmiljonbelopp i kampen mot doping för att inga ska fuska till sig fördelar genom att höja sina tosteronnivåer på konstgjord väg.
Och då till nivåer som inte ens är i närheten av de Mboma och Masilingi naturligt har i kroppen.
Jag vet att många tycker annorlunda och att man ska se det som en medfödd talang och låtsas som det regnar.
Men då får vi snart rita om hela friidrottskartan på damsidan.
Det säger sig självt att något måste göras.