Nu är OS i fara
En skadad baksida är allvarligt – därför gråter Carolina Klüft
Det svenska friidrottsundret är en dragen baksida.
Klüfts tårar.
Undret tar vägen över en fantastisk Wissman, en klinisk Holm – ända till Sanna Kallurs nya rekord och löften om ännu flera rekord.
Det började så dramatisk i går i Globen.
Innan folket ens hunnit inta sina platser.
Innan 10 641 hunnit uppsöka sina 485 kronors röda stolar inne i den illrött målade Globen.
Innan tävlingen ens startat stod Carolina Klüft och grät nere i katakomberna. Ögonen var tårfyllda, det högra ögat var alldeles rött, rött som Globen, nästan.
Det är ofta så med Klüft.
Jag vet inte om jag varit på en enda Klüft-tävling som varit n-o-r-m-a-l. Är det inte finnkamp och kramp i Göteborg och smärta och vrål på löparbanan så är det ett snedsteg i Helsingfors. Det bara är sånt.
Nu är VM i Valencia i fara.
Det är väl egentligen ingen big deal. Jo för på ett sätt är också OS i fara; en baksida under uppbyggnadsperioden är ett allvarligt streck i räkningen. Därav tårarna. Därav Klüfts förtvivlade ansiktsuttryck och hopskrynklade ansikte efter den snabba presskonferensen i mixed zone. Men Klüft är också en känslomänniska i världsklass.
Alla reaktioner hos henne är stora, utåtriktade, tydliga.
Det som det är med Klüft.
Hon kan vara tillbaka i Malmö på SM. Mindre troligt. Hon kan vara tillbaka i VM i Valencia – och spöa skiten ur alla de nya stjärnorna i mångkampen. Mer troligt.
Det är så med Klüft.
Stefan Holm hade sin egen match.
Han slog Patrik Sjöbergs rekord, eller vad man nu ska kalla det, med 118 tävlingar över 2.30. Han visade upp en tröja där det stod ”119 Holm är fler än 118 Sjöberg”. Det kan man tycka är lite barnsligt, men den som såg Holm den här kvällen insåg väldigt tydligt att Holm numera bara tävlar med sina egna visioner eller ska man kanske kalla dem demoner.
Vi behöver alla våra demoner
Han var överlägsen. Linus Thörnblad försökte vara kaxig och hoppade med överdragsbyxor på in i det längsta. Det höll inte.
Världshoppare rev ut sig och Holm var ensam kvar redan på 2,33. Han har sin egen gameplan – och i den ingår att fortsätta leverera på sin egen nivå, fortsätta utmana Sjöbergs stöddighet – och fortsätta fram till OS.
–Vad står på din tröja här nästa år, frågade någon.
–2,43 vore ju bra, svarade Holm.
Jag vet inte om nån tror honom, men vi behöver alla våra demoner. Man kan ha sämre än Patrik Sjöberg. Själv skulle jag säkert tycka att det räckte att hålla sig borta från värktabletter, men jag är ju inte Holm.
Johan Wissman var grym.
Usel start. Fantastiskt upphämtning och först in på innerbanan. Mjölksyra och pressad av Chris Brown – då sprang Wissman med smärta och ö-k-a-d-e. Det var fantastiskt. En uppvisning i världsklass. En normal löpare hade vikit ner sig. Wissman är inte normal. Jag tror han tar guld i Valencia.
Eller drar en baksida.
Så Susanna.
Även hon fick en usel start.
Trea vid första häcken.
Etta vid sista. Globenrekord. Jag tyckte inte att tekniken var så briljant som vi sett tidigare den här vintern. Lite högre över häckarna, lite långsammare ner på banan. Men jag satt på läktaren den här gången, det kan ha varit en synvilla.
–Det var bra att hon fick en dålig start - för en gångs skull, sa hennes tränare Karin Torneklint när jag pratade med henne efter loppet.
Bra?
Ja, bra med träning i att komma efter. Att ta igen. Att inte förlora fokus.
Sannas tröja snyggare än Holms
Jag såg Karin Torneklint på morgon-tv i går. Då pratade hon om att Sanna sprang som en vilde. Intressant. Inte något om en häckjävul. Sanna satt efter loppet i går i en svart t-shirt med texten ”Run wild & free”. Den var lite snyggare än Holms tröja.
–Man inser sina begränsningar, sa Holm när han såg henne och lämnade podiet. Leende. Holm är smart, han vet som regerar just nu svensk friidrott.
Susanna sa en sak som jag fäste mig vid, förutom det vanliga att hon var sliten och att hon tydligen blir mer sliten nu när hon springer så bra och att hon lärt sig att man ska lyssna på sin kropp, så att man inte gör våld på sig själv.
Bra sagt. Jodå, hon kände lite i en baksida. Ja i hela sidan, faktiskt.
Men hon sa också att hon rent fysiskt fortfarande inte känt sig på topp i vinter.
Hon sa att hon fortfarande inte känt det som att det spritter i benen.
–Så där som på mästerskap, när det kryllar i benen, sa kvinnan som satte världsrekord härom veckan.
Det är två veckor till VM.
Kanske det kryllar lite då i alla fall.