Jag kommer aldrig att glömma spelarnas askgrå ansikten
BIRMINGHAM. Äckligt, hemskt, fasansfullt. Vad ni vill.
När en fot hänger så löst att den ser ut att sitta kvar enbart med hjälp av en strumpa, då kan man kanske förstå varför de brittiska tv-producenterna vägrade visa några närbilder på Eduardos benbrott.
Jag kommer aldrig att glömma de askgrå ansiktena på Arsenals chockade stjärnor.
Åkte till Birmingham för att kolla in formen på Sebastian Larsson och se en sån där match i mängden som jag antog att Arsenal skulle vinna med ett par mål.
I stället blev det den mest dramatiska jag upplevt av de 35-40 jag sett live i England den här säsongen.
Att Birmingham fick 2–2 mot ligaettan trots en man mindre hela matchen borde räckt till en bra rubrik.
Att hemmalagets kvittering kom på en tveksam straff (Clichy var faktiskt på bollen) i 95:e minuten hade också varit en bra vinkel.
Att Arsene Wenger slaktade allt och alla efteråt (”de andra lagens enda chans är att sparka sönder oss”) hade nog gett en helsida.
Att Theo Walcott gjorde sina två första ligamål (Arsenal var det enda lag som inte haft en engelsk målskytt i serien) hade varit värt ett eget kapitel.
Att de stora matchernas målskytt, James McFadden, slog till igen var klart skrivbart.
Att Arsenals William Gallas var blev helt vansinnig efter Birminghams straff och gick bärsärkagång på reklamskyltarna, skällde ut Clichy och satte sig ner i gräset i protest efter slutsignalen (hade han suttit fem sekunder till hade han fått hemmorojder) kunde ha rubricerats som ett bedrövligt uppträdande från en lagkapten.
Allt i skuggan av den vidriga skadan
Att Wenger försvarade honom efteråt kunde man haft synpunkter på.
Att jag aldrig hört så många olika åsikter från olika experter om domslut rörande tacklingar, frisparkar och straffsparkar var en annan grej.
Men allt hamnade alltså i skuggan av den där vidriga situationen då Martin Taylor knäckte vristen/underbenet på Arsenals anfallare Eduardo.
Det gick så oerhört snabbt att ingen hann fatta allvaret förrän Fabregas såg gråtfärdig ut, Hleb blev alldeles blek och Adebayor dunkade sig själv i pannan.
Det hade bara gått drygt tre minuter. Sammanstötningen såg inte så farlig ut. Det var ingen som kom farande med båda fotsulorna från fem meters håll, sånt som man sett tidigare den här säsongen. Ändå blev konsekvenserna fruktansvärda. Eduardos karriär kan i värsta fall vara över, åtminstone om man ska tro en skakad Arsene Wenger.
Var det fult? Var det en grym, skandalös stämpling av Martin Taylor?
Var det som Wenger först sa, en tackling som borde stänga av Taylor från all fotboll i framtiden (han tog tillbaka det uttalandet i natt)?
Eller var det som förre arsenalstjärnan David Platt hävdade i en tv-studio, ”knappt ens ett gult kort”?
Bilderna jag ser i efterhand visar tydligt en stämpling med dobbarna före, så det var en självklar utvisning. Men jag vill också hålla med Birminghams nordbor Sebastian Larsson och Mikael Forssell, som båda tyckte det var enorm otur att det gick så illa.
Ett klumpigt försök till brytning, givetvis – men med förvånansvärt olyckliga konsekvenser.
Läcker långpass av Larsson
Seb Larsson och den glade finländaren Forssell – två mycket ödmjuka och icke-diviga fotbollsstjärnor – stod i alla fall i gamla St Andrews korridorer och gladde sig åt den sensationella poängen. Att nå 2–2 med tio man en hel match var en hjälteinsats, även om det skedde mot en chockskadad ligaledare.
– Nu måste du skriva i Aftonbladet att jag gjorde en kanonmatch. Mina bästa fyra minuter nånsin, skrattade Micke Forssell.
Det var så länge han fick vara på planen innan han byttes ut på grund av utvisningen.
Sebastian Larsson slog en läcker långpassning till James McFadden som borde gjort 2-0 före paus, men annars fick han mest slita hund utan boll på sin högerkant och var dödstrött när han byttes ut efter paus.
Efteråt mötte han pappa Svante och mamma Madde och andra släktingar och vänner utanför arenan, det såg ut som om halva Eskilstuna var där.
The Blues tog en viktig poäng i den spännande bottenstriden, men ännu intressantare var att Arsenal tappade två i toppen. Tre poäng nu till ett Manchester United som lekte bort Keegans Newcastle borta (5-1). Två mål vardera av Rooney och Ronaldo, jag vet faktiskt inte hur nån ska kunna stoppa de där två från att skjuta hem minst en titel tll United i vår.