Ombytta roller
Helgens mest spännande match är utan tvekan Milan–Lazio.
4 000 ”laziali” är laddade och resklara, när ligans etta möter ligans -jumbo på söndag kväll.
Snacka om ombytta roller. Här har ni å ena sidan gräddan av vad internationell fotboll kan frambringa i form av spelare med de mest makalösa nummer. Tre Guldbollar spelar i årets upplaga av Milan.
Å andra sidan ett ytterst ödmjukt lag med lite dåligt rykte, som har hankat sig fram de senaste två åren. Det var ljusår sedan ligatriumfen med Svennis 2000. Lazio var ju en av de klubbar som straffades efter Calciopoli-skandalen.
Men nu är Lazio på väg tillbaka. Ligan har visserligen nätt och jämt startat, men -huvudstadens fotbollstyngdpunkt har flyttats från Trigoria till Formello.
Roma är i allvarlig kris. ”Leksaken har gått sönder” skriver elaka sportjournalister och den enda som kommer undan den skonings-lösa kritiken är Daniele De Rossi.
På Trigoria håller ledningen räfst och rättarting. Håll käften och jobba, lyder ordern. På Formello liksom dansar de fram. Tifosi i alla åldrar är tillbaka på träningarna.
Capitan Rocchi får fortfarande stå bredvid och titta på, minst en vecka till. Han skadade sig i OS i Peking och är -ännu -inte spelklar.
Han har supportrarnas hjärta, men under -tiden har en ny- spelare tagit klubben med storm. I par med Goran Pandev är Mauro Matias Zarate livsfarlig. Han är ligans -skyttekung med tre mål och frågan är hur tränaren -Delio Rossi kommer att -välja mellan en försvagad Rocchi och en Zarate i full flykt.
Det kan
tyckas att -både Lazio och jag tar ut segern i förskott. Men -Lazios förstaplats i tabellen har tagit alla på sängen. Efter två motiga år, har spelare och -tränare gjort självrannsakan, ifrågasatt sig -själva och- -sina mål och börjat om i stor stil. De flesta stora klubbar går igenom en -sådan period förr eller -senare.
Nu har turen kommit till Milan, som måste lyfta sig i håret, genast, för att -inte fastna i nedförbacken. Det hör visserligen till, att det går dåligt för Milan när det går bra för Berlusconi i -politiken. Nu är Berluscan på topp.
Drygt 60 procent av italienarna är -nöjda med -regeringen. Ändå hade ingen väntat sig en så -katastrofalt dålig start för det stjärnspäckade Milan.
Segern mot Zürich i -Uefa-cuppen har kanske betytt lite grann för att förbättra stämningen på Milanello. Men Zürich är -tyvärr just -bara Zürich, medan -Lazio är på bettet så det bara visslar om det. Målet är att vara tillbaka i Champions League nästa år och när det börjar bra, brukar -målet -vara lättare att uppnå.
Milan siktar mot stjärnorna, scudetto och Champions League. I UEFA-cupen känner de sig som gäster hos verkligheten.
Och kanske är det just det de är, detta -dream team av solister som inte vet hur man får en orkester att -spela skön musik.
-Inte för inte förlorar -Andrij -Sjevtjenko, Ronaldinho, Kakà och grabbarna mot -konkreta medel-måttiga -ligalag som -Bologna och Genoa.
Där Milan har virtuoser, har de andra -lydiga slitvargar som bär vatten till möllan utan att spilla tid på dribbel. Det är naturligtvis inte lika spännande skådespel, men det funkar. Om inte annat är det show att se Milan så överraskande, fullkomligt bortgjort.
Jag gillar Milan, så jag hoppas att -svackan inte håller i sig så länge. Jag tror man måste ge Carlo Ancelotti tid att -arbeta ihop -detta på samma gång -fantastiska, av storhetsvansinne ihopsatta, omöjliga lag.
Tillåt mig en sista kommentar, innan spalten tar slut. Det förvånar mig inte att det var Pato och Marco Borriello som räddade Milan från ytterligare en flopp i -Uefa-cupen.
Bortsett från att vara ett orealistiskt lag, har Milan ett åldersproblem. Jag -älskar -Paolo Maldini. Men man ska -sluta när -festen är som bäst.