Anrell: Lägg ner Mästarnas mästare
GÖTEBORG-STOCKHOLM-LINKÖPING. Har inte sporten blivit en smula vulgär på sistone?
Det är såna mörka tankar som jag hamnar i när jag sitter och plöjer igenom en veckas tidningar och tv.
Det är då jag inser att allt är Mästarnas mästares fel.
Lägg ner skiten, SVT.
Det är sport, sport, sport och bråk, bråk, bråk.
Uppiffat av en knivsudd hot och diverse bittra oförrätter från gamla dar.
Ta Bollnäs, till exempel.
SM-final i dag i bandy (ni vet vad bandy är va? Det lackröda nystanets imaginära estetik, som Snoddas brukade sjunga om. Inte många sjunger om bandy i dag).
Jag trodde att Bollnäs var århundradets underdogs som spelade glatt bonnig charmbandy. Det är de inte, läser jag i Göteborgsposten, av alla tidningar.
Bollnäs har ett spel som är så tråkigt att till och med gamla anrika Örebro SK på 70-talet skulle jubla
i sin himmel. Det bygger i sin enkelhet på att åtta man finns i en rörlig ring framför mål och att målvakten gör blixtsnabba utkasta till en enskild anfallare.
Gladbandy? My ass. Den döende bandyn? Yes, enligt GP.
Men förlåt. Nu försjönk jag själv
i vulgär journalistik. Förlåt, förlåt, förlåt.
Heja Bollnäs. Hoppas ni får en trevlig dag. Att gå till final är belöning nog.
Fråga Hammarby...
Apropå Hammarby: ta det här med Eguren. Hur hotfullt var det där egentligen? Jag läser en skildring på huliganernas egen hemsida och där slutar de käckt:
– Dagens sköning stod Martin Mutumba för när han vänder sig mot oss och säger ”Ey grabbar varför e ni så galna, har ni dragit lajnish eller?” HAHA! Den snubben e ju förjävla skön...
Jag berättar det egentligen mest för att visa att det finns en baksida till
alla bråk. Hammarbyhuliganerna från Söder älskar alltså i smyg sin broder från R-by. Kanske dags att förlåta Eguren också. Mot Mjällby och BP såg han ju mest ut som en trojansk häst.
Alexander Östlunds sköna påhopp på Lars Lagerbäck, däremot, kan vi väl inte nonchalera?
Det handlade väl om äkta hat?
Briljant intervju var det hur som helst hos Ekwall &Lundh. Årets sport-tv. Mycket lärorik.
Eller ta det här med Mästarnas mästare som jag väl var ensam om att skriva upphetsade krönikor om första året.
I år blir jag mest beklämd. Feel good blev feel bad. Ett koncept som dög som det var drogs ner i skiten. Från att man kände sig upplyft när man sett det känner man sig i år mest smutsig.
Mer elakhet och tjafs
Nattduellen mellan Patrik Sjöberg och Armand Krajnc var ju en sorglig uppvisning i patetik och missriktad energi.
Något oroad undrar jag varför media snart inte skriver om annat än tjafset mellan Sjöberg och omvärlden. Ska sportjournalistiken gå samma
utveckling till mötes som nöjesjournalistiken?
Obehagliga frågor.
Förändringen av programmet känns dessutom onödig. Årets upplaga av Mästarnas mästare med elakhet och tjafs som grundidé har ju inte många fler tittare än förra årets upplaga där alla var snälla.
Sjöberg lockar inte fler tittare
Bamse är ju hjälten. Inte vargen.
Glöm aldrig det, Micke Leijnegard.
Jag tror att man vill se gamla mästares storhet – inte deras försvunna storhet. Vi vill kunna må bra av att se gamla stjärnor. Inte må dåligt. Vi vill se storheten i deras karriärer och liv efter karriären. Patrik Sjöberg lockar inte fler tittare än Per Elofsson. Mästarnas mästare var bättre än Mästarnas hetsare.
Lägg ner, SVT. Babyn blev ett monster.
Eller ta bara med snälla människor nästa år.
Eller ta slutspelet i hockey. Måste
säga att de här uttalandena om att Corso och Ledin ska slå ihjäl varandra är ju bara är larv. Alla som vet det lilla minsta om hockey vet ju att så går det inte till. I slutspel har inga lag råd att hämnas. Spelar som
ägnar sig åt sånt bänkas.
Det är bara segrar som räknas. Och spelare som ägnar sig åt privata vendettor och eget varumärkesbyggande får inte vara med. Det har till och med Per Ledin lärt sig genom åren.
Snacka går bra. Tidningar älskar sånt.
Men det har väldigt lite med sanningen att göra.
Tjafs, tjafs, tjafs. Och då har jag inte ens nämnt Tobias Grahn, Andreas Holmqvist, Raiola eller Tiger...
Kul att Martin Hansson kommit igång så bra den här säsongen, när det är VM och allt.
Marc Jacobs visning hos Louis Vuitton var fantastisk.
Mjällby fick verkligen sina fördomar om Råsunda bekräftade.
Petra Medes show var sanslöst rolig.
Hussfelt och Kåmark hade alltså rätt hela tiden om Zlatan och Messi.
Biljettpriserna till Masters har stigit från 200 dollar till 2 400 dollar. Där säljer snusk.