Wegerup: Utstrålar harmoni och hunger
Man kan fråga sig hur het en fransk supercupfinal är.
Man kan ifrågasätta det rimliga i att den spelas i Peking.
Men ingen kan ifrågasätta Zlatans storhet.
”Alla segrar är viktiga”.
Så sammanfattade Zlatan Ibrahimovic vinsten i den franska supercupen, mot Guingamp.
En väntad seger i en match som inte var direkt glödhet annat än sett till temperaturen i Peking.
Men Zlatan har ändå rätt. Segern innebar att PSG i natt flög hem till Paris med säsongens första trofé ombord.
Och framför allt gav den det franska storlaget en smakstart på säsongen och en guldkantad avslutning på Kina-turnén.
Kina charmade
Vi gick mot stadion i den dallrande hettan i går kväll och trängdes bland tiotusentals kinesiska fans.
Överallt cyklar, hundar, elcyklar, vagnar med färsk melon eller små grillspett. Tröjstånd där Ibrahimovic-tröjorna låg på parad och på håll ljusen från stadion, Workers Stadium. Precis som vid tidigare besök lyckas Kina på något märkligt fulsnyggt sätt alltid charma omkull mig. Men inte utan bitter bismak.
Senast jag satt på pressläktaren på den här arenan var under OS 2008, då Pia Sundhage ledde USA till guld.
Och mitt i guldyran fanns skuggorna från de som i det förflutna fick sina dödsdomar mitt på planen, på den tid då Workers Stadium var plats för offentliga rättegångar.
Blockerat på internet
Det var då och nu är nu. Men när jag sitter på mitt hotellrum och skriver och inte kommer åt det blockerade Facebook eller google, då går en kall vind av eftertanke för ett ögonblick genom rummet..
Men, ni vet ju också det: pengar är pengar och ingenstans pratar de så högt som i toppfotbollen. PSG och de andra storklubbarna kan och vill inte hålla sig borta från en så stor och mäktig marknad som Kina.
Vann lekande lätt
Så där satt vi på Workers Stadium och hörde de kinesiska fansen skrika ikapp när lilla franska Guingamp anföll.
Ändå var det en match som snabbt förlorade all spänning efter Zlatans två mål och Sirigus straffräddning.
Flera stjärnor saknades på PSG-himlen: Lavezzi, Thiago Silva, Matuidi och nyförvärvet David Luiz. Ändå vann man lekande lätt. Eller, så lätt som ett lag vinner när kvällen håller dess spelare i en så fuktigt het omfamning att de kan vrida ur matchtröjorna.
Farten på spelet var medvetet låg, ”vi bestämde oss före matchen för att hålla ner tempot”, berättade Zlatan för mig när vi träffades efteråt.
Han medgav utan omsvep att det varit svårt att spela.
Men han, om någon, kan spelets regler i dagens toppfotboll. Så Ibra gör sitt jobb och som han gör det.
Jag upprepar: det var en match PSG både skulle och måste vinna. Men det förminskar inte Zlatans prestation, det var han som vann den åt sitt lag, som såg många gånger förr.
Bättre fysik än någonsin
På träningarna som varit dessa dagar i Peking har jag på nära håll kunnat se en mycket tränad Ibrahimovic med en ”mer imponerande fysik än någonsin”, för att citera en franska kollega. Zlatan fyller 33 år i oktober och vet att det kommer att krävas mer och mer för varje år, för att ligga kvar på topp.
För tre år sen såg jag honom vinna den italienska supercup-finalen här i Peking, med Milan. Han utstrålade harmoni och framtidshunger.
Tre år senare gör han det i ännu högre grad och det både imponerar och lovar mycket inför den säsong som kommer.
I natt lämnade PSG Peking och det bjöds på champagne ombord på planet. Jag satt kvar och jobbade med en liten enkel men kall Tsing Tao-öl. Och utanför mitt fönster på den 14:e våningen kom och gick den kinesiska natten.