McLarens protest är ett hån mot alla F1-fans världen över
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-10-23
Vi kan använda ord som sjukt, sanslöst eller förjävligt.
Men sanningen är att F1-sporten har blivit en fars.
Vi var många som njöt av söndagens säsongsavslutning och tyckte att det var underbart att den avgjordes på banan och att det var den bäste mannen som fick vinna.
När Kimi Räikkönen lyfte bucklan så kände i alla fall jag att efter ett år av spionskandaler, sabotagemisstankar och depåparkeringar så hade rättvisa skipats.
Det var föraren som låtit prestationen tala och som vunnit flest lopp som också plockade hem VM-titeln genom att vinna finalen.
Sedan visade det sig att både BMW och Williams brutit mot reglerna när den bensin som de använt sig av var mellan två och fyra grader kallare än tillåtet och det var flera timmar av ovisshet innan FIA beslöt att lämna den regelöverträdelsen utan åtgärd och Kimi Räikkönen sent i går natt bekräftades som världsmästare.
Men vi hann inte mer än vakna i går så var det färdigt igen. Tidigt i morse lämnade McLaren in en protest eftersom de vill att de fyra förarna ska diskas så att Lewis Hamilton får möjligheten att flyttas fram i resultatlistan och bli världsmästare.
Då blev F1 precis så där skitigt och smutsigt som det var när spionskandalen rullades som värst och jag börjar tvivla på om det verkligen är värt att lägga ner timmar framför TV:n för att följa tävlingen.
Sporten avgörs ju ändå i möteslokalen...
Säsongen – en dålig fars
Det kommer ta några veckor innan protesten har behandlas och vi vet vem som egentligen är världsmästare 2007. Det är ett hån mot alla världens F1-fans.
Årets säsong har varit den mest spännande på många, många år. Det har varit en fröjd att följa tävlingarna och det var en underbar avslutning där mästaren inte var klar förrän den sjätte bilen gått i mål (trodde vi i alla fall).
Men vid sidan av banan har F1 varit som ett dåligt skämt, som en fars där skrattet fastnar i halsen. Det är bedrövligt att årets båda mästartitlar avgörs utanför banan och den enda glädjen jag kan känna just nu är att det är nästan fem månader till premiären 2008 för just nu orkar jag inte med mer tjafs.
Ärligt talat vet jag inte om det räcker för att komma över det som har hänt i år.
Så illa är det.