Alfelt: Inte ens roligt att titta på matcherna
Utspelade, förnedrade, krossade. Vi tar oss för pannan men rycker på axlarna. Inget annat var ju att vänta för MFF på Santiago Bernabéu än en lekstuga med Cristiano Ronaldo som lekledare.
Så vad har Malmö och svensk fotboll vunnit på två raka Champions Leagueslutspel?
En del respekt. Ganska mycket pengar. Poäng i ett snårigt rankingsystem. That´s it. Det viktigaste saknas. Svensk fotboll har inte blivit bättre.
Jag har säkert själv flera gånger skrivit att svenska klubblag måste ut och möta internationellt motstånd för att utvecklas och bli slagkraftigare. Resonemanget stämmer fortfarande i teorin men när ett MFF lottas mot lag som Atletico Madrid, Juventus, Paris Saint-Germain och Real Madrid blir det inga meningsfulla utvecklingssamtal. Man lär sig inget av att bli förödmjukad som yrkesman i ett yrke man älskar.
Det blir inte ens roligt att titta på matcherna. En och annan har blivit resultatmässigt jämna men man har hela tiden känt att superlagen kunnat växla om till en mycket högre nivå om man känt sig tvungna till det.
PSG pulveriserade MFF på Swedbank stadion utan att ens ta i. En och annan Malmöbo njöt kanske av att få se Zlatan live på ”himmaplan” men egentligen var matchen en 90 minuter lång rungande örfil åt svensk fotboll 2015. Reals 8–0 är en magsugare vi inte kan avfärda med att miljardlagen ska vara så mycket bättre. Malmö har kollapsat i senhösten.
Bara chansningar kvar
När Åge Hareide förde MFF till CL-slutspelet förra vintern höjdes varnande fingrar för att miljoninkomsterna skulle snedvrida konkurrensen i allsvenskan. MFF skulle kunna köpa sig till ständig dominans.
Det blev en femte plats i allsvenskan. Malmö kan inte ens köpa sig till dominans efter ett andra CL-slutspel. Helt enkelt därför att den ekonomiska vinsten är småpengar när det kommer till spelare. Miljonerna räcker inte till en enda världsspelare och då finns som tidigare bara chansningar kvar.
Åge Hareides prestation att föra MFF till två raka CL-slutspel är en fantastisk bedrift, något av det bästa en tränare har gjort i svensk fotboll. Speciellt andra avancemanget där han med ett ofärdigt haltande lagbygge lyckades få tändningen som krävdes i de viktiga matcherna. De som var möjliga att vinna.
Där vann Hareides psykologi mycket mer än hans taktiska finesser. För underlägsna lag finns ingen bättre vinnarmöjlighet än tanken att vi kan om vi verkligen vill. MFF, IFK Göteborg och Åtvidaberg har utmanat under sina tidsperioder lika starka lag som dagens PSG och Real Madrid med lag byggda av svenska spelare som inte imponerades av namnen man mötte.
Vi kommer aldrig att få tillbaka tiden då det existerade tid och tålamod att bygga lag med samma spelare i åratal och som litet land får vi aldrig pengarna som de stora ligornas topplag höstar in.
Det såg så bra ut...
Därför kan vi förmodligen aldrig mer konkurrera på allvar som vi faktiskt kunde för inte så värst många år sen. Vi har en 51-procentregel som omhuldas av fans men som i praktiken är ett hinder för att få in välbehövligt riskkapital och även en rik klubb som MFF jagar mer utomlands efter halvfärdigt för att fylla luckor snabbt än inom svensk fotboll efter nya unga talanger att bygga upp och forma för att de ska växa in i sina roller.
Det såg så bra ut när Daniel Andersson ersatte alla flyktingar efter förra CL-spelet med etablerade Nikolaj Djurdjic, spännande Vladimir Rodic, store Carvalho, känslige högerfoten Magnus Wolff Eikrem, Linderothkopian Oscar Lewicki och hårdjobbaren Jo Inge Berget.
Ett nytt superlag som skulle kunna springa hem allsvenskan men det slutade i en flopp mildrad av prestigematcherna mot PSG, Real Madrid och en stark hemmaseger mot Sjachtar Donetsk.
MFF:s tongivande spelare dessa två extremt händelserika säsonger har varit Markus Rosenberg, Isaac Kiese Thelin, Anton Tinnerholm, Robin Olsen, Ricardinho, Berget, Filip Helander, Adu, Markus Halsti, Simon Thern, Emil Forsberg, Wiland och Magnus Eriksson.
En finne, en sydamerikan, en norrman, en afrikan och en massa svenskar.
Hemvävt är kanske inte bara enklast utan även bäst.