Laul: Djupt tragiskt på alla sätt och vis
Nu måste klubbföreträdarna sätta ner foten
Vi ville se på fotboll, vi ville följa en guldstrid och en bottenkamp.
Det bestående minnet blev en vansinneshandling, en brinnande bengal som kastades rakt in i en folkmassa.
Två gånger.
Det är brottslighet som polis och myndigheter behöver klara upp, här måste klubbföreträdare och fansorganisationer sätta ner foten med kraft, våldet kan inte accepteras.
Matchklockan stod på 88 minuter, IFK Göteborg ledde med 1-0 när bengalen kom flygande från Hammarbys klacksektion och landade mitt bland Blåvitt-fansen på övre etage.
Det är en vansinneshandling och det är bara att upprepa vad jag skrivit många gånger tidigare: Här måste polis och myndigheter identifiera, lagföra och upprätta besöksförbud för de skyldiga.
Att kasta tillbaka den brinnande pyrotekniken är förstås lika jävla tokigt, konsekvenserna riskerar att bli lika allvarliga.
Här krävs nu att föreningens företrädare och fansorganisationer tar bladet från munnen och fördömer våldshandlingarna med kraft. Det allsvenska fotbollsåret 2015 har hittills varit hyfsat förskonat från våld och stök men det är inget argument för att inte den här situationen ska tas på allvar från fotbollens sida. Det måste hamras in att bengalkastare inte är välkomna på fotbollsarenor.
När jag skriver detta vet jag till exempel fortfarande inte om någon har skadats, och det blir förstås anledning att återkomma i ämnet ju mer information som framkommer.
Vägrar vika ner sig
Från våld till fotboll, från sabotörer till guldstrid.
Om vi ska summera helgen är det bara att konstatera att topptrion vägrar vika ner sig.
AIK tog åttonde raka segern i lördags, Blåvitt höll nollan för åttonde raka hemmamatchen och ”Peking” krossade Gif Sundsvall med 5-1.
I kväll kan Elfsborg haka på men då krävs seger mot Örebro, Malmö FF skuggar alltjämt i kampen om en Europaplats efter 2-0 borta mot Djurgården som hamnat i något av ett ingenmansland.
Själv såg jag alltså IFK Göteborg-Hammarby och att det skiljer många tabellplaceringar mellan lagen var något Bajens tränare Nanne Bergstrand tagit fasta på redan på förhand.
– Fotboll är en blandning av vetenskap och konst. Vi brukar försöka vara konstnärliga men idag blir det mycket vetenskap, sa Nanne när han intervjuades strax före avspark.
Exakt vad han menade är öppet för tolkning men när matchen började fick vi ett tänkbart svar: För första gången i år skickade Bergstrand ut ett Bajen uppställt enligt 4-4-2, och ordet ”vetenskap” kunde bytas ut mot ”försvarsfokus”.
SMS:et till Gerhardsson
Hammarby spelade rakt, lågt och kompakt. De lät IFK Göteborg äga bollen, och hemmalaget tackade och tog emot, framburna av fansens sång.
En bit in i matchen skickade jag ett SMS till Häckens tränare Peter Gerhardsson (han gillar ju statistik) och frågade om han hade koll på IFK Göteborgs bollinnehav första 20 minuterna. Det hade Gerhardsson tyvärr inte men det måste ha varit i närheten av 75-25 (65-35 i paus).
Ändå höll hemmapubliken på utsålda (näst intill) Gamla Ullevi på att sätta sången i halsen redan efter en minut. Bajens vänsterback Birkir Már Saevarsson dök plötsligt upp i offensivt straffområde, helt fri fast ur dålig vinkel och avslutet gick någon meter utanför.
Resten av halvleken tillbringade Saevarsson och hans lagkamrater i princip i eget straffområde. De få gånger de lyckades få tag på bollen var de blåvita spelarna snabbt där för att ta tillbaka den.
Offensivt gjorde Göteborg vad man måste göra mot ett lag som försvarar sig lågt: Stor rörlighet, ännu större tålamod. Bajen var illa ute gång efter annan men lyckades reda ut situationerna och det är också en del av fotbollen.
Samtidigt stötte Christoffer Nyman in 1-0 för IFK Norrköping efter att ha fläkt sig framför Gif Sundsvalls backlinje på ett inspel och det var den attityden framför mål som saknades i Göteborg som annars gjorde det mesta rätt i spelet utanför offensivt straffområde och på kanterna.
Ett skolexempel
Comebackande lagkaptenen Mattias Bjärsmyr påtalade behovet av just ”killerinstinkt i straffområdet” under halvtidsvilan, och lagkamraterna lyssnade. Det dröjde inte många minuter in på andra halvlek innan Mikael Boman drog runt på kanten för att slå ett inlägg, i straffområdet gick Gustav Engvall på första stolpen och där bakom kom Sören Rieks och tryckte bollen i mål via ribban.
Ett skolexempel på hur en defensivt balanserad motståndare kan såras.
”Mål förändrar matcher” som fotbollstränare brukar uttrycka det, den här gången fick det effekten att Hammarby flyttade fram positionerna på allvar, och sista halvtimmen blev en coachkamp mellan Nanne Bergstrand och Jörgen Lennartsson. Trötta spelare plockades ut, Hammarby bytta in nya lösningar offensivt, Göteborg satte in mer defensiva spelartyper.
Bergstrands Bajen tog över initiativet men lyckades aldrig hota Lennartssons Blåvitt på allvar, resultatet stod sig, Göteborg behåller serieledningen medan Bajen inte lyckades lyfta från kvalträsket.
Men det beståendet minnet från Blåvitt-Bajen på Gamla Ullevi fick tyvärr inte handla om fotboll den här gången. Det är djupt tragiskt på alla sätt och vis.