”Min bror ställde mig i mål och sköt hårt”
Publicerad 2016-08-16
Straffhjälten mot USA om lillebrors kanoner och temperamentet
Rio de Janeiro. Stark mentalt och en dålig förlorare.
Straffhjälten mot USA tackar familjen för ärren.
– Min bror ställde mig i mål när jag var liten och så sköt han hårt. Han är nog väldigt nöjd över det, säger Lisa Dahlkvist.
Lisa Dahlkvist hamnade i fokus i kvartsfinalen mot USA. Målvakten Hope Solo försökte psyka mittfältaren, men 29-åringen bara skrattade. Sedan lade hon bollen på straffpunkten och sköt Sverige till en semifinal.
– Jag skrattade för det påminner mig om 2011: ”nu gör hon det igen”. Då skrattar jag och tänker: ”håll på du och greja, jag kommer sätta den här bollen ändå”, säger Dahlkvist.
Hon älskar den typen av situationer – när hon befinner sig mitt i dramat. Ingen nervositet, ingen oro. Hon avskyr att förlora, hon njuter av att se motståndaren förlora.
– Det kommer ifrån när jag var liten. Vi har alltid spelat mycket kort och tävlingar. Jag har haft en brorsa, en syrra och pappa som har retats väldigt mycket med mig, de har aldrig låtit mig vinna trots att jag är yngst i familjen. Det där sitter väl i, säger hon.
Hennes syster är fyra år äldre, hennes bror är åtta år äldre.
– Det är speciellt min bror som har hållit på.
Men det är ju ändå bra ärr?
– Haha. Jo, verkligen. Han är nog väldigt nöjd över det där, att det hänger kvar hos mig.
Har du något exempel?
– Han ställde mig i mål när jag var liten och så sköt han hårt. Han var väl 15 år och jag sju. Sedan gick jag in till mamma och pappa och grät: ”Svante skjuter så himla hårt på mig”. Då ville jag att pappa skulle gå ut och säga till honom, men pappa sa ”Du får väl vara inne då”. Efter 30 sekunder var jag ute igen och stod där och skulle ta de där bollarna. Det var mycket sånt. Han tacklade mig också fast jag var yngre.
Smittar det av sig i allt du gör - till exempel i skolan?
– Nej, inte i studier. Bara sport, bara tävlingar.
Har det inte blivit många märkliga situationer i olika klubbar?
– Jo, men gud ja. Mycket i början. Jag kom ihåg i Göteborg när jag hade Torbjörn (Nilsson). Jag skrek massa fula ord hela tiden och det flög koner överallt. Sedan pratade Torbjörn med mig: ”du kanske ska sluta med de här fula orden, det är inte så trevligt”. Så, det är klart att det har funnits sådana situationer, och det är ju inte kul när man kastar saker eller har sönder saker.
– Jag brinner liksom av.
Går in i bubblan
På fotbollsplanen är det annorlunda, hon kan inte börja kasta saker på folk. Då slutar det med rött kort.
Men Dahlkvist, som är lugn vid sidan av planen, går in i en spelbubbla. Det är som att hon har två personligheter.
– Ja, lite. Det tror jag folk skulle säga om mig. Det vänder på en femöring, sedan är jag peppad.
Den mentala styrkan att gå fram och skjuta in en straff i ett avgörande läge kan hon dock inte förklara. Den har bara funnits där.
– Jag vet inte. Jag är i tävlingsmoment och har lärt mig få bort nerverna på vissa sätt. Men i dag (läs igår), när vi körde tävling på slutet på träningen, blev jag skitnervös. Här är man i en träningslunk. Jag vet att jag inte är riktigt påkopplad och då blir min prestation inte riktigt 100-procentig, När man spelar match är man där 100 procent, man vet att insatsen blir rätt om man gör på det sättet som man ska göra.
Vid sista träningen – dagen före match – berättar hon att hon är sugen på att gå in på Maracana och möta Brasilien inför nästa 80 000 åskådare. Hon orkar knappt vänta på avspark.
”Vi kan plocka fram ännu mer”
I gruppspelet blev det förlust med 1-5, och precis som då har Brasilien ett massivt publikövertag.
Men Dahlkvist har en god känsla den här gången.
– Jag tror att det kommer gå bra för oss, jag har den känslan. Vi fick en himla bra match mot USA, vi har haft en bra känsla inom gruppen och fick ut det mot USA. Vi är inte i semifinal så ofta, det känns som vi kan plocka fram ännu mer. Det känner jag talar för oss.
– Jag tror de blir bekymrade om vi ligger lågt, då blir det svårare för dem att spela som de vill, de vill ha mycket ytor. Publiken vill se dem köra sambakonster, så det är väl det som kan stressa upp dem.
Avgör du igen?
– Det spelar ingen roll. Bara någon gör det, jag skiter i vem.