”90 procent mentalt – resten i huvudet…”
SOUTHPORT. Dålig form i nästan ett år.
Är det någon gång det ska vända är det nu.
Scenen är din, Henrik Stenson.
Han lämnade visserligen tillbaka pokalen i måndags men det är fortfarande ”Champion Golfer of the Year” som peggar upp och slår ut klockan 10.47 på Royal Birkdale i dag.
Regerande mästaren Henrik Stenson.
Hade det här varit en vanlig tävling hade nästan ingen lagt märke till den 41-årige svensken. Då hade han benämnts som en spelare som famlar efter formen, som knappast lär ha med tätstriden att göra.
Nu är han ”Defending Champion Henrik Stenson”.
Pressen är större. Orimligt stor.
”Vore bortskämt”
Det vore både orealistiskt och bortskämt att ens gapa efter något i närheten av det vi fick se i fjol, på Royal Troon Golf Club. En historisk kraftmätartävling mellan USA och Europa, mellan Phil Mickelson och Henrik Stenson. Ett rafflande drama med ett episkt slut. En av tidernas bästa dueller.
Det lär dröja innan vi får se något liknande igen.
I år är frågan om Henrik Stenson ens kan utmana om titeln.
Egentligen är det inte mycket som talar för det.
Låt oss vara ärliga: ”Iceman” har inte varit i form sedan förra sommaren. Även om det har sett lite, lite bättre ut på senare veckor är han ändå en bra bit ifrån sitt max.
Det räcker en bra bit, men det räcker inte till titlar.
Golfen är speciell på så vis. Det är så lite som skiljer – och det är det som gör den här sporten så svårspelad och svåranalyserad. Vi kan säga att det går ut på att slå långt och rakt och sänka puttar. Men det handlar också om väder, vind, form, tur och känsla… Framförallt känsla.
”Rädd för att missa”
I mitten av juni missade sju (!) av de tio bäst rankade spelarna kvalgränsen i US Open.
I vilken annan sport händer det?
Det är som att FC Barcelona, Real Madrid, Juventus, PSG och Manchester City skulle åka ur i gruppspelet i Champions League samma säsong.
Det är så små marginaler i golf. Därför är det mentala spelet viktigare än någon annanstans. När du är inne i ”zonen” flyter det på; då behöver du knappt tänka innan du klappar till bollen. Men när du famlar efter formen, då tänker du för mycket, då blir du rädd för att missa.
Det händer oss vanliga dödliga hela tiden – och det händer även proffsen.
Novak Djokovic dominerade världstennisen i flera års tid men helt plötsligt började han se livrädd ut varje gång bollen kom emot honom. Och det är samma sak med världsstjärnor inom fotbollen som i stället för att aktivt söka boll börjar placera sig i passningsskugga.
Prestationsångest.
Den finns både i sportens värld och i vanliga livet.
Henrik Stenson ser ut att ha fått en släng av den.
”Usel kombination”
Efter den historiska The Open-titeln i fjol förvandlades han till en av Sveriges mest uppassade idrottsman. I intervju efter intervju har han fått frågor om det som hände på Royal Troon i mitten av juli sommaren 2016. Det är mer åtaganden än någonsin vid sidan av banan och förmodligen stjäl det mycket fokus.
Och när spelet väl börjar svaja var han inte direkt i position för att stänga ute all media och gå in i en bubbla. Han är för stor för det.
Så… Större press, sämre fokus.
Det är ju en ganska usel kombination.
Har du ingen bra känsla är det nästan omöjligt att spela bra golf.
Som man brukar säga, halvt på skämt, halvt på allvar: Det är 90 procent mentalt, resten sitter i huvudet…
Något säger mig ändå att Henrik Stenson kan hitta den där sköna känslan just här, på Royal Birkdale.
Visst, det är en annan bana, men det är samma tävling.
Han vet att det var i The Open han skrev in sig i historieböckerna. Han vet att det var där han sköt 63 slag på sista det varvet. Han vet att det är han är den regerande mästaren.
Jag tror att han kan spela på inspiration.
Sen får vi se hur långt det räcker.