Wennerholm: Bolt tystade alla tvivlare
MONACO. Usain Bolts tystade alla tvivlare här i Monaco.
Igen.
Nu är jag helt säker på att han springer hem sitt tolfte och trettonde VM-guld i London om två veckor.
Det blev en fantasisk friidrottskväll i Monaco med massor av världsstjärnor, världstider och fantastiska resultat.
Men den utsålda stadion Stade Louis II väntade bara på en enda person.
När han klev in till starten på 100 meter var det tur att det inte fanns något tak på den här arenan. Risken var att det lyft och landat på alla lyxkryssare i hamnen strax intill.
Sedan visade han att vägen mot VM ser ut som den alltid gjort inför mästerskapen de senaste åren.
Bäst när det gäller
En Usain Bolt som får kämpa för att vinna sina lopp, som är en bit från sina gamla topptider, men som ändå är bäst när det gäller.
Vägen till Rio förra året var den krokigaste han tagit, men väl där sprang han hem tre nya OS-guld.
Det kommer att bli samma sak i London. Han har gett ”bäst när det gäller” ett ansikte och det kommer att bli samma repris den här gången.
Jag har slutat tvivla.
Det var massor av topptider den här kvällen, men jag förvånades över att så många nya världsstjärnor fick kämpa hårdare än Bolt för att vinna.
Överlägsne sydafrikanen Wayde van Niekerk pressades ända in på mållinjen på 400 meter av Botswanas Isaac Makwala. Båda gick under drömgränsen 44 sekunder, när van Niekerk vann på 43.73 mot Makwalas 43.84.
Samma sak med amerikanskan Kendra Harrison på 100 häck.
Två av de jag utmålat som VM:s absolut största guldfavoriter, kändes inte så överlägnsa längre.
Det var bara ryska höjdhopperskan Marija Lasitskene som motsvarade förväntningarna. Den ende som hoppat över två meter i år, hoppade nu 2.05 och var ytterst nära att ta 2.08.
Hon är undantaget som visar hur standarden i damer höjd störtdykt.
Inget att gråta över
För tio år sedan - 2007 - hoppade åtta tjejer över två meter.
I år en enda så här långt och jag tvivlar på att Marija Lasitskene får sällskap av några fler innan säsongen är över.
En nedtränad Erika Kinsey stannade på 1.85 och blev ändå delad fyra i en tävling där i stort sett alla de bästa var med.
Det är inget att gråta över för svensk del, då både Kinsey och Sofie Skoog båda har en klar chans att ta en VM-medalj om de tar sig till final och har rätt dag.
Det är bara guldet som reserverat från den fjäderlätta Lasitskene.
Nytt svenskt rekord igen för Meraf Bahta, men på udda sträckan 3000 meter som inte springs i mästerskapen. Hennes 8:37.50 var en sänkning av det gamla med nästan sex sekunder.
Men jag har svårt att hoppa jämfota efter ett lopp där Meraf blev nia av de tretton som tog sig i mål och var avsågad redan från början. Det visar bara hur tuff konkurrensen är och att ett svenskt rekord inte räcker långt.
Det här var sista Diamond League-galan före VM i London som startar den den 4 augusti. Och när jag ska sammanfatta galasommaren så här långt har den fött några svenska medaljkandidater.
Det trodde jag inte när säsongen började.
Nu är plötsligt Daniel Ståhl guldfavorit i diskus efter sitt världsledande jättekast på 71.29 och vi har två höjdtjejer som faktiskt kan ta medalj utan att det krävs några jätteresultat.
Lindhs medaljchanser sjönk
Lovisa Lindh har visat att hon kan konkurrera på damernas 800 meter, men bara till en viss gräns.
Hennes medaljchanser sjönk efter uppvisningen i Monaco, där till och med Caster Semenya fick kämpa för att förbli obesegrad.
Sydafrikanskan tog segern med en ny supertid på 1:55.27, men ressades av Burundis Francine Noyinsaba som satte nationsrekord med 1:55.47 och USA:s Ajee Wilson som satte nytt amerikanskt rekord med 1:55.61.
Lovisa Lindh är bra och har ett nysatt svenskt rekord med 1:58.77.
Men det här handlar om en annan division veckorna innan VM-starten.