Elofsson: ”Jag gick på en mina”
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-23
Kom aldrig tillbaka efter att ha varit övertränad
Per Elofsson var bäst i världen. Då tränade han ännu mer – och tappade allt.
– Jag fick aldrig riktigt kroppen att fungera riktigt igen. Jag gick på en mina, säger han till Sportbladet.
Många minns OS i Salt Lake City 2002 och mästerskapet som skulle tillhöra Per Elofsson.
I stället stal en viss Johan Mühlegg centrumrollen, och Elofssons envisa kamp att hålla samma tempo som den överdopade tyskspanjoren slutade med ett möte med den bekanta väggen.
Sedan började problemen rada upp sig. Sommaren 2002 drabbades han av mycoplasma, en bakterie som slår mot luftvägarna. När han var tillbaka tränade han hårdare och hårdare, och trots att formen inte fanns där vann han VM-guld i Val di Fiemme 2003.
Körde i mål som 50:e man
Men sedan kom fallet och sedan reste han sig aldrig igen.
– Det var en lång period som jag körde hårt, över gränsen. Jag kände det på sensommaren det året (2003). Jag var tung i benen, men pressade kroppen och fortsatte köra. Men trots normal återhämtning kände jag mig inte utvilad. Jag var småförkyld och tärd, hade dämpad motivation och lust. Den vintern gick ingenting, säger Per Elofsson.
Nej, i en världscuptävling körde han i mål som 50:e man, hans sämsta resultat i en världscuptävling någonsin. Och den 11 december 2003 kallade han sedan till presskonferens hemma i Umeå och berättade att han hoppar av allt tävlande med omedelbar verkan.
– Jag är övertränad och vill hitta tillbaka. Jag måste återhämta mig, förklarade han.
Så blev det aldrig.
Den 26 oktober 2005 meddelade istället Elofsson att han avslutar sin skidkarriär.
Tränade sex timmar om dagen
– Jag försökte få det att fungera under två år. Läkarna hittade inga fel, men kroppen klarade inte av den extrema belastningen. Det är viktigt att våga återhämta sig. Jag hade mattat ut systemen både muskulärt och neurologiskt. Som längdskidåkare balanserar man hela tiden på en knivsegg och ibland går man över gränsen, då kan det ta några veckor eller månader att komma tillbaka. Men jag fick aldrig kroppen att fungera riktigt igen. Jag gick på en mina, säger Elofsson.
Hur mycket tränar man som mest?
– Man kör så otroligt många timmar tung fysisk träning och man belastar hela kroppen, både överkropp och ben. Jag kunde träna fyra till sex timmar varje dag i flera veckor. I fotboll eller hockey pausar man i regel mellan varje moment, men i längd är träningen konstant. Då är en timmes träning också en timmes träning.
Hur svårt att det att ta det lugnt när man är inne i det?
– Det är det som är det svåraste. Det är svårare att ta det lugnt än att träna mycket. Men det viktigaste av allt är att våga vila, att hitta den balansen.
Per Elofsson hoppas och tror nu att Petter Northug inte gått på samma mina.
– Om han verkligen är övertränad kan han bli borta ett tag, det beror på hur länge han gått över gränsen. Tar man honom i ett tidigt skede behöver det inte bli så lång tid, och jag tror att de tagit honom tidigt. Han verkar ha tränat på bra i somras. Det viktigaste nu är ett låta det ta tid. Men det där är svårt. Är mitt uppe i karriären vill man fortsätta utvecklas och bli ännu bättre.