Wegerup: Milan har en del att fundera på inför mötet med Barça
MILANO. Lika delar besvikna som lättade. Det var Zlatan och Milans spelare
i natt.
Premiären var avklarad, en poäng bärgad, fiasko avvärjt.
Men det var som Zlatan sade:
sådana här matcher kan bli kostsamma i längden.
Man kan välja olika sällskap att ta med sig på premiärer. Milans spelare var flankerade av Signora Favoritskap i går kväll och som hon tyngde dem, som hon nervpinade dem.
Vacker, visst, men ack så krävande.
En enorm fullmåne svävade över San Siro i den sommarvarma kvällen – och en enorm förväntan tyngde Milans spelare.
De regerande ligamästarna har inte pratat om annat de senaste veckorna än hur de ska klara favorittrycket.
I går kväll visade man att man klarade det – men bara delvis. För tre år månader sedan upplevde jag Milans mäktiga scudetto-firande på plats på San Siro. Sång, jubel, fyrverkerier och total triumf.
För lätta baklängesmål
Nu var det tillbaka till vardagen, till den väntande säsongens alla poäng som ska erövras – under pressen av att vara det lag som alla vill besegra.
Så när Lazio gjorde 1–0 och 2–0 kändes varken målen eller Milan-spelarnas förvirring och bestörtning särskilt oväntade, även om Zlatan sammanfattar inledningen med klassiska uttrycket ”en chockstart”.
Milans osäkerhet i försvarsspelet gjorde det alltför lätt för Klose och Cissé. Att se Alessandro Nesta – som jag följde i nästan varje match för tio år sedan då han spelade i just Lazio – var stundtals plågsamt.
Även den störste hjälte naggas till sist av tidens tand. Då hjälper det inte ens att man har världsbacken Thiago Silva och en snabbt växande Abate vid sin sida.
Mer än enskilda missar var matchinledningen ändå mest ett bevis på just nerver och på hur Milan, precis som i fjol, fortfarande alldels för lätt tappar kontrollen bakåt periodvis.
I fjol var jag på plats då Zlatan gjorde premiär mot Cesena borta. Även då var det en varmfuktig sensommarkväll, Milan var uppskrivna till skyarna, förväntningarna skälvde i den heta luften.
Vi minns hur det gick: Zlatan brände en straff, Milan förlorade med 2–0 mot lilla nykomlingen Cesena och åkte chockade hem till Milano för att samla ihop skärvorna av stjärnorna.
Skillnaden mot för ett år sedan är framför allt en: Milan har fått tillbaka sin vinnarmentalitet. Nu vann man visserligen inte i går kväll, men man hämtade in ledningen, fick 2–2, en poäng och undvek en inledande förlust.
En förlust som skulle varit tung att bära med sig såväl i svåra bortamötet med Napoli nästa helg som nu på tisdag i inledande Champions League-matchen mot bella, bella Barcelona.
”Det var väldigt viktigt att inte förlora.
Men sådana här matcher sliter, det kostar mycket i längden”.
Zlatans ord när jag mötte honom i natt.
Som så ofta var det också just han som ledde Milan på rätt väg, som gjorde målet som inledde vändningen, som var på rätt plats, i rätt läge. Hela matchen igenom visade han att formen och spelviljan är tillbaka. Enda minuset i kanten blir det missade läget i slutminuterna där han helt enkelt var för trött, i högform eller ej.
Gick bra till slut i fjol
En som återfunnit sin form är Antonio Cassano och jag kan inte låta bli att glädjas över det. Cassano är en strulputte, han gör genomkorkade saker om och om igen och kan säga precis vad som helst till vem som helst. Men i grunden är han en gudabenådad spelare.
För en månad sedan var han redan såld och borta från Milan i de flesta av de rödsvarta journalisternas ögon, även undertecknad trodde att han skulle bort.
I går kväll önskade han oss alla med sitt mål och sitt spel ”va fan culo”, gav oss ett fett, glatt finger mot skyn.
Nå, så stod vi där till sist alla i natt och svettades i intervjuzonen och Mians PR-chef Beatrice Moro stönade över ”28 missade målchanser” och det sattes svarta betyg på Nesta och nog fanns besvikelsen där. Men ännu mer lättnaden.
Som Zlatan sade, innan han log och gick ut i Milano-natten:
”Det gick ju rätt hyfsat i fjol även om vi inte började så bra”.
Jo, onekligen. Men nog har Milan en del att fundera på till Barcelona-mötet.
En hel del.