”Nu ska jag skaffa en egen familj”

Malin Wahlberg

”Gått igenom en bergodalbana”

Maria Pietilä Holmner avslutar sin långa och framgångsrika karriär. 

För Sportbladet berättar hon om det svåra beslutet, läkarnas ord och framtidsplanerna. 

– Nu ska jag skaffa en riktig familj, en egen familj, säger hon. 

Maria Pietilä Holmner debuterade i världscupen 2002. Sedan dess har det blivit tre världscupsegrar, två individuella VM-medaljer och fyra i lag. 

Men nu är karriären över. 

Ryggproblemen stoppade OS-drömmen och därmed också karriären. 

– Det har varit supersvårt och superkänslomässig att ta beslutet. Det har nog varit lite tårar och skratt och jag vet inte, som en elitidrottskarriär, man går igenom den här berg- och dalbanan igen, säger hon och fortsätter: 

– Men när jag testade att åka en bana var det ganska tydligt att det har går inte. Ryggen är sliten och det är inget som kanske kommer att läka ihop så att den mår lika bra som tidigare. Hur mycket jag en hade velat pallar den inte.

”Sliter oerhört”

”PH” har inte kunnat tävla den här säsongen, men har hela tiden jobbat hårt för att hålla OS-drömmen vid liv. 

– Det är klart att det är en sorg. Men konstigt nog känns det också lite som en lättnad att ha tagit beslutet. Jag vet att jag har gjort allt som står i min makt. 

Nu börjar ett nytt liv för 31-åringen och närmast väntar en roll som expert för Discovery under OS. Sedan väntar nya projekt och en ny familj när hon lämnar sin skidfamilj. 

– Nu ska jag skaffa en riktig familj, en egen familj. Det hoppas jag ju såklart. Det är också en sådan sak som bollats in i beslutet, när läkarna säger att "om du vill ha ett aktivt liv i framtiden så måste du vara lite klok med det beslut du ska ta”. Det sliter oerhört och det ser man. Jag vill inte känna att jag tuffade på och bet ihop och lyssnade inte på mig själv och så ska jag lida av det sedan, säger hon.

”Den medaljen är oslagbar”

Efter 15 år i världstoppen är det känslorna Pietilä Holmner kommer att sakna mest.

– Att vakna på morgonen och ha det där pirret i magen. Och nervositeten och  medgång och motgång. De här extrema situationerna. 

Vad kommer du att minnas mest? 

– Åre 2007, den medaljen är oslagbar. När man ser bilder på det är det svårt att hålla tillbaka tårarna. Det var någon jag drömt om och att få ta en medalj som var ett stort mål, den känslan kommer jag nog inte att få uppleva igen. 

Att länga ner en lång elitkarriär är inte alltid lätt, men ”PH” känner ingen oro för livet efter skidåkningen.

– Jag tycker faktiskt bara att det känns kul att spännande. Jag förstår att det kanske kommer att vara en avvänjningsperiod när det kommer att kännas tomt och att man saknar det för man får ju sådana sjuka kickar som man kanske inte kommer att kunna få i det vanliga livet. Men jag ser bara superljust på det.