Äntligen fotboll – då får vi något att prata om igen...
Det är tur att fotbollen börjar igen, för det har varit väldigt trögt med konversationen på kaffebaren den sista tiden.
Mest har det handlat om matsmältningen efter alla helger (italienarnas favoritsamtalsämne näst efter il Calcio) och så sopor, som ni kanske har uppmärksammat.
Pato ska vara glad för att han slipper göra sin italienska debut mot Napoli på bortaplan på söndag, för då hade han fått spela med munskydd. Neapel ligger insvept i en sötaktig, ruttnande stank från alla soppåsar som hopar sig från julafton och framåt.
Men var lugna, för stadion har varit fri från avfallsdrivorna. Utanför skolorna kan de ligga, och utanför sjukhus och ålderdomshem. Men inte framför kyrkornas kyrka, lo Stadio di San Paolo.
Där har det varit rensopat och desinficerat, tro mig. Idrottsmän är infektionskänsliga.
En som har fått vada runt i avskrädeshögarna är dock simmaren Francesco Vespe, som sitter inne med det italienska rekordet i 200 meter fjärilssim. Den oumbärliga Gazzettan kan berätta att Vespe kommer från Neapels förort Pianura, där det har pågått gerillakrig i några dagar mot sopor, soptippar, politiker och en del annat.
Kravaller stör OS-träningen
Man har hört talas om idrottsmän som har trotsat krig och krypskyttars kulor, diktatorer, maffia, fattigdom och oförstående föräldrar. Men att inte kunna träna på grund av sopor är definitivt en nyhet. Den stackars Vespe berättar om hur han med knapp nöd har kommit igenom avspärrningarna som demonstranterna har satt upp, hur han hamnade mitt i brinnande slagsmål mellan råbusar och brandkåren och fick ta till flykten på sin moped för att inte få en kofot i huvudet.
Nu vill han lämna Neapel och simma lugnt, till exempel i Livorno eller Turin. Vespe har missat fyra träningar på grund av kravallerna. Han vill inte riskera OS i Beijing för att grannarna vägrar att sopsortera.
Huvudsaken är enligt min mening att han inte förälskar sig i Laure Manaudou. Då riskerar han både att förlora koncentrationen och få en stämning på halsen.
Det är inte lätt att vara italiensk man nu för tiden.
Som svar på att Fabio Capello har utsetts till Englands landslagstränare, skriver London Times en elak artikel om hur illa det är ställt med The Latin Lover och illustrerar sina teser med en bild av en ung Don Fabio i åtsmitande fotbollsbyxor. I all korthet klargör artikeln att italienare är impotenta mammas gossar. Det är därför det föds så få barn i landet.
Detta kan dock inte gälla fotbollsspelare, som ynglar av sig i unga år, snabbt och lätt. Senast var det Gigi Buffon som blev pappa. Louis Thomas ska barnet heta.
Och Svennis Eriksson verkar ju ha lärt sig ett och annat i Il Bel Paese, men det blir förstås svårt för Don Fabio att leva upp till hans rykte. Swedes do it better, som vi brukar säga.
Tottis nya roll: seriefigur
Som ni säkert har förstått, råder det i skrivande stund en viss brist på lämpliga krönikeämnen från fotbollens underbara värld. Antonio Cassano säger att han är bäst i världen. Alberto Zaccheroni säger att det är fullt möjligt att slå Inter, bara de förlorar en match och börjar vackla psykiskt. Amantino Mancini säger att han vill stanna i Roma och Mutu säger att han vill stanna i Fiorentina.
Intresseklubben antecknar.
För alla Totti-fans kan det vara värt att notera att vår avgudade Pupone gör premiär som seriefigur på onsdag. Då är han hjälte i italienska Kalle Anka (Paperino) med namnet Papertotti.
Tack och lov att ligan börjar i kväll igen.