Vi vill ha samma sak – full poäng
Dags att lägga ner den här historien
LUGANO. Så fick då Lagerbäck och Zlatan säga sitt.
Det må vara dem väl unt och jag hoppas att de mår bättre nu.
Nu skiter vi i det här och tar bussen till Salzburg och Grekland.
Sveriges gäng=full poäng. Så lyder den käcka slogan som pryder den gula bussen som kör runt landslaget här nere. I dag tar Lagerbäck och gossarna dock bekvämt privatplanet till Salzburg och det blir vi som får åka buss i sisådär sju timmar. Men det är det värt, åtminstone så länge laget håller vad de lovar och tar full poäng.
Det är ju nämligen som Lagerbäck sa i går i sitt lilla anförande: vi gör vårt jobb, han sitt. Alla vill vi dock samma sak, att Sveriges gäng tar full poäng (vem kom på det grötrimmet?).
När förbundskaptenen försöker plocka populistiska poäng genom att antyda att vi i media skulle vilja något annat så är det bara att le åt det. Därför lägger vi nu inte mer kraft på den här historien som skulle ha dött ut redan dag ett om inte landslagsledningen valt att hålla den vid liv med mötet i förrgår och presskonferensen i går. Nu är det Grekland som gäller, den match som troligen blir helt avgörande för vårt EM.
Lagerbäcks Zlatan-försvar var rätt
Zlatan då? Visst, okej, vi tar honom också, snabbt bara. För det första gjorde Lagerbäck rätt i att för-svara honom, han ska värna om sina spelare. För det andra har i alla fall vi tyckare på Sportbladet, såväl Bank som jag, hela tiden skrivit att Zlatan inte gjorde
något fel. Ändå fick vi vår släng av sleven, men det var väntat, Zlatan kan helt enkelt inte låta bli. Det blir bara lite svårt att hänga med i svängarna ibland. Efter liga-segern var alla italienska journalister de som bara ”snackade”. I går var det ”bara svensk media” som han har problem med. Få se vem det är i morgon...
Alla som läser mig regelbundet vet hur mycket beröm jag brukar ösa över Zlatan då han har förtjänat det, vilket han för det mesta har. Jag håller med om att han blivit missförstådd ibland. Det glädjer mig att han valde just det ordet. Missförstå betyder nämligen ”erhålla en felaktig förståelse för/en felaktig kunskap om något”. Missförstår någon gör man inte med flit.
Jag gillar när Zlatan blixtrar
Samtidigt är det lite fascinerande hur någon i den positionen fortfarande kan känna sig som ständig underdog och missförstått geni. Zlatan kan ju knappast vilja att hela journalistkåren ska bestå av den typen tragiska herrar som det går för bara han vinkar från planen och som skrattar hysteriskt åt allt han säger på presskonferenserna, även när de själva blir hånade.
För övrigt är det mest kul när den slipade polityren rasar av Zlatan och han visar gamla takter. Jag gillar när han blixtrar likt åskan över bergen runt vårt hotell. I går var han precis som citronerna i träden kring vår pool, lika sur och söt.
Apropå söt så älskar jag ”Back for good”-videon med Lagerbäck, Lagrell, Scherman och Hedman.
Efter att den kom på tal häromdagen har jag tittat på den på youtube igen. Jag visade den för Elefanten på Gazzettan och han kallade den ”meraviglioso”,
fantastisk. Det är den. Inte minst Lagerbäck visar prov på både humor och stor självdistans i den. I morgon blir den nog nämnd i Gazzetta dello Sport också.
Avslappnade spelare i går
Vi pratade musik även med Chippen i mixade zonen i går. Han berättade att landslaget kör blandband i omklädningsrummet före match.
”Men vi har ingen särskilt låt som vi kör, ingen ’Eye of the tiger’ eller något sådant,” sa Chippen och skrattade stort. Han berättade också att han får gåshud bara han tänker på hur det var när Roma-klassikern ”Grazie Roma” spelades på Olympia-stadion då han spelade där. Själv föredrar jag ”Lazio, grande Lazio”...
Över huvud taget var det avslappnat och glatt bland spelarna. Jag hade tänkt snacka med Daniel Andersson, men hann inte. Jag tänker fort-farande ibland på vad som hänt med hans karriär om inte Fiorentina gått i konkurs och han hade fått komma dit. Roberto Mancini var mer än förtjust i honom. Men så är livet, du vet aldrig vart ödet tar dig, så många saker avgör var du hamnar.
Själv hamnade jag efter mixade zonen en stund bredvid Glenn Strömberg i baren. Arga donnan slängde till mig en cappuccino och jag frågade Strömberg om han hade namnet på den restaurang i Bergamo där jag intervjuade honom för några år sen och där vi åt en gudomlig peperoncino-pizza. Det hade han, men han höll den inte lika högt längre. Bättre då att minnas den som den var, som det så ofta är. Minnen är ljuvast som just minnen.
Nu börjar Österrike–Kroatien på tv:n i hotellbaren och den vördnadsbjudande äldre kyparen i vit kavaj har just burit fram en bubblande kall prosecco.
Tid att vara här och nu, bara här och nu.