Smärtan ska ge guld
Publicerad 2014-02-11
Tappat vikt och ändrat åkstil: ”Som elstötar”
SOTJI. Två månader av smärta och tvivel.
Den krävande sprintbanan i Sotji har tvingat Emil Jönsson förändra sin åkstil.
Nu talar sprintstjärnan ut om de fysiska sviterna.
– Det var som elstötar i lederna, säger han till Sportbladet.
En pallplats i individuell sprint i de tre senaste mästerskapen – inför OS har Emil Jönsson inte lämnat något åt slumpen.
Sprintbanan är krävande och luften tunn.
Därför har Emil Jönsson blivit lättare, mer uthållig och utvecklat sin teknik.
– Jag har gått ner några kilon för att anpassa mig. Får du mjölksyra i stora muskelgrupper på höjd så kostar det, säger han.
Mer ben än överkropp
Viktnedgången är bara en del i förändringen. Andra faktorer har varit mer smärtsamma.
För att orka den branta, långa backen in mot stadion har Emil Jönsson lagt om sin åkstil.
Kortfattat: Emil Jönsson har blivit tvåfotad.
– Tidigare har jag kört med en fart i backen och sen gjort ett ryck. Nu vill jag åka fort hela vägen och hålla i farten. Då måste man anpassa tekniken. Tidigare har jag sluggat med ett ben, nu måste jag smyga över och använda båda benen, berättar Jönsson.
Han har också förändrat stakningen: mindre överkropp, mer ben.
Förändringarna kan tyckas som små, men ställer stora och nya krav på muskulatur, senor och leder.
”Det har varit drygt”
Priset för en medalj handlar i Emil Jönssons fall om två plågsamma månader under försäsongen.
– Det har varit smärta. Jag hade överbelastade i hälsenor, jag var överbelastad i låren några veckor, mina benhinnor sa upp i några veckor och så var det höftböjaren.., berättar Emil Jönsson.
– Det har varit drygt. När senorna började ömma, det var som elstötar i lederna, då tvivlade man på om det var rätt väg att gå. Men jag var tvungen att göra någonting. Annars hade jag kunnat lägga av, säger Emil Jönsson.