Tack för den helt fantastiska resan
Publicerad 2014-08-11
LOUISVILLE. Nä, någon svensk vann inte en major den här gången heller, men i stället för att bittert konstatera hur nära det återigen var känns det mer på sin plats att säga:
Tack för showen, Henrik Stenson. Tack för den helt fantastiska resan.
Alltså, var ska man egentligen börja?
Det är så sjukt mycket som hänt på Valhalla den här söndagen och det finns så galet mycket golf att sammanfatta och så otroligt många känslor att sätta ord på. Det känns verkligen som att man klivit ur en emotionell torktumlare och frågan är om pulsen gått under 200 sedan man i lugn och ro käkade frukost i morse, ovetande om vad som komma skulle.
Hur skulle någon liksom ens kunnat ana? Ja jävlar…
Det är svinkallt i det luftkonditionerade presstältet på Valhalla Golf Club just nu. Utanför är det däremot varmt som i en tropisk regnskog, med en enormt hög luftfuktighet, och ibland känns det lite som att man andas genom ett sugrör.
”Han föll bara ihop!”
Det var ju troligtvis det som bidrog till de vansinnigt dramatiska scener som utspelade sig på det femte hålet i går, strax innan Henrik Stenson skulle slå sitt inspel mot green. Plötsligt vänder sig en man frågande mot mig och pekar mot den stora publiksamlingen på andra sidan fairway:
– Såg du vad som hände? Han föll bara ihop! Han måste ha fått en hjärtattack! Shit, shit, shit!
Jag hade inte sett vad som hänt, men det var omöjligt att inte se vad som nu pågick.
En ring hade bildat sig i publiken och flera personer i röda tröjor satt böjda över en man och gav hjärt- och lungräddning, intensivt och länge. Trots att vi stod knappt hundra meter bort syntes tydligt hur någon pressade sina händer mot hans bröstkorg, om och om igen, och inför dessa scener skulle alltså Stenson försöka koncentrera sig och slå sitt inspel mot green.
Han lyckades, och det med den äran.
Järnslaget letade sig några meter från pinnen och birdieputten var lika säker som hans puttning varit i största allmänhet de senaste dagarna, och när åskådaren som fått hjärtattack plötsligt vaknade till liv efter en snabb och beundransvärd hjälpinsats kunde fokus lyckligtvis fortsätta vara riktat mot en fullkomligt fantastisk tävling och inte på en stor tragedi.
För vilken magisk major vi fick. Vilken otrolig resa vi fick åka med på.
Helt fantastisk show
Stenson fortsatte bjuda på storspel och sänkte birdie efter birdie, och när han i stället gjorde par så hade han i regel bara en gratisputt kvar.
Efter nio hål var han så uppe i ledning och hade gett sig själv den där möjligheten han så ofta pratar om, och runt om banan hördes en och annan jänkar-åskådare då säga, med tanke på namnet som plötsligt toppade hela ledartavlan; vem är egentligen den där Henrik Stenson?
Nu lär det inte finnas några tveksamheter längre, för nu lär de alla veta.
Stenson höll inte hela vägen fram, utan tappade greppet med en olycklig bogey på det 14:e hålet, men inget kan ta ifrån honom en tävling där han gav järnet hela vägen in i mål. En major då han för en stund tog in fyra slag och till och med gick om den världsetta som så många trodde var omöjlig.
– Det måste varit en grym upplevelse att följa den här tävlingen, både här och på tv, och jag var en del av den upplevelsen. Det är jag stolt över, sade han själv efteråt.
Vi andra borde vara lika stolta över att ha en världsgolfare som honom, för det här var verkligen en helt fantastisk show att följa från tidig morgon till sen kväll.
Rory McIlroy må ha vunnit till slut, som vanligt, men det känns mest som en detalj i det sammanhang där vi hellre fokuserar på det roliga. Som det faktum att han snart vinner en sådan här tävling, som det faktum att han bjöd oss på en sjujäkla resa.
Så stort tack för det, Henrik Stenson.
