Iskallt, Italien
Wegerup: Framtidstron har flyttat ut – men Italien har ändå kvar sin okuvliga förmåga att komma tillbaka på övertid
Ett Italien som inte kan vinna.
Inte ens när motståndet heter Luxemburg.
Det var väl inte direkt det här resultatet Cesare Prandelli tänkt packa med när de azurblå lyfter mot Brasilien.
Talesätt säger mycket om ett land.
Så när vi i Sverige säger ”låt oss se vad för virke du är gjord av” säger man i Italien ”vilken pasta du är gjord av”.
I går kväll var Italien hemgjord färsk ravioli med tryffelfyllning och Luxemburg skolmatsalens överkokta budget-spaghetti.
Italien var störst, bäst och vackrast på alla positioner.
Men vad hjälper det när man på nytt misslyckas med att vinna?
Träningsmatch eller ej, 1–1 mot Luxemburg satte redan i natt ett tonläge av oro i de italienska fotbollsprogrammen.
Men, samtidigt, en inte särskilt djup oro. För att sammanfatta analysen från kollegan Mirko Graziano, en av Italiens främsta landslagsreportrar, när vi pratade i natt:
”Det här var inget riktigt test. Luxemburg var för dåligt. Och vi var som vanligt omotiverade när det är en vänskapsmatch. Det var ett dåligt resultat men säger inte så mycket”.
Gav bort 1–1-målet
Vad kan man då säga, om den här matchen och det Italien som om nio dagar tar sig an England i sin VM-premiär, i det brasilianska djungeldjupets fuktiga hetta?
Att Italien raggade upp läge efter läge men bara fick med sig en enda skönhet hem. Och att innan kvällen var slut gav man den egentligen totalt ofarlige rivalen en onödig gratis-bjudning. Med andra ord: Prandellis mannar måste bli mer konkreta. Både framåt och bakåt. Vackert mittfältsspel och skapade lägen blir annars bara skådespel.
Det är också tydligt att med så få dagar kvar till VM sitter spelsystemet ännu inte som det ska. Det var mycket snack på planen och frustration, även hos Prandelli, när man kom fel i positionerna.
Mittfältet är på samma gång Italiens välsignelse och förbannelse. Jag har de senaste två åren njutit av att se unge Marco Verrattis spel växa match för match i PSG. Även i går var han bitvis lysande. Problemet är bara att han och det äldre spelgeniet Andrea Pirlo stundtals stör varandra, i stället för att bara komplettera varandra.
Lägg därtill en småskadad andremålvakt, Sirigu, apropå PSG. Och Balotelli, som förblir den han är. Hoppet, men också oron.
Milans förre tränare Max Allegri satt på läktaren i Perugia i går och att se honom påminde om gamla rödsvarta dagar och även om den jämförelse som ofta görs i Italien mellan Zlatan och Balotelli. Där Ibra framhålls som en spelare som lyfter sitt lag och kan vinna matcher på egen hand medan Balotelli ännu inte alls är där.
Väcker blandade känslor
Italien är Italien, när det väl är allvar vet vi att, trots alla förbehåll på förhand, är gli azzurri ett svårslaget, segervisst landslag.
Även om förhoppningarna på detta Italien känns ovanligt små. De italienska vännerna och kollegorna är, som alltid, också splittrade i sin syn på landslaget och på Prandelli.
I Rom har förbundskaptenen färre anhängare och har fått mycket kritik för att vara Juventus-vänlig, kallats Chiellini-älskare och beskyllt för att vara inkonsekvent i tillämpandet av sin ”etiska kod”.
Medan andra däremot hyllar Prandelli, hans intellektuella stil och intelligenta ledarskap.
Italien förblir ett delat land och landslaget har alltid väckt blandade känslor.
Men när det väl är dags att sätta sig framför tv:n i den varma sommarkvällen och rikta blickarna mot VM, då enas man, till sist. Gudarna ska också veta att italienarna, folket, behöver något roligt att tänka på.
I veckan kom den senaste larmrapporten kring landets djupa ekonomiska kris och framtidsproblem, med arbetslöshetssiffror på över 46 procent bland landets unga.
I mitt kök står en älskad kaffeburk med Ciao-maskoten, från VM 1990. En bild från en annan tid, ett annat Italien, en annan italiensk fotboll.
Framtidstron har flyttat ut. Men italienarna har ändå kvar sin okuvliga förmåga att komma tillbaka på övertid.
Nu gäller det om Prandellis lag kan vakna, skärpa till sig och prestera i paritet med den kvalitet man trots allt besitter och ge sitt land en stunds välbehövlig glömska och ljuvt VM-rus.