OS-hjälten om dödsolyckan och ärren som sitter kvar
Publicerad 2014-11-20
”Inga minnen man vill rycka upp igen”
BRUKSVALLARNA. Olyckan är historia och rättegången över. Men Daniel Richardssons mentala ärr lär däremot aldrig försvinna.
– Traumat kommer sitta kvar för resten av livet, säger den ödmjuke 32-åringen.
Det var i juli 2013 som Daniel Richardssons liv förändrades för alltid när han och svågern blev påkörda under ett däckbyte utanför Hudiksvall. Svågern omkom och Richardsson skadades allvarligt, men trots den enorma sorgen och det söndertrasade korsbandet olyckan bar med sig lyckades han sju månader senare vinna ett sensationellt OS-brons på 15 kilometer klassiskt i Sotji.
– Målet var att fajtas just den dagen, oavsett vad som hände på sommaren. Olyckan förändrade inte det, säger han.
Det betyder nu inte att såren läkt.
Tuff rättegång
I juni tidigare i år var det rättegång mot mannen som körde, som dömdes till villkorligt, böter och skadestånd för bland annat vållande till annans död, men den juridiska processen innebar också tillbakablickar som Rickardsson gärna sluppit göra.
– Rättegången var riktigt tuff. Vi gick igenom hela olyckan i detalj och fick se både bilder och filmer. Det är inga minnen man vill riva upp igen, men man har inget val och det är skönt att allt nu är över, säger han.
Har du lyckats sätta punkt?
– I alla fall efter den biten. Efter hand kan man hantera det allt bättre och tiden läker väl alla sår. Men i början var det svårt att acceptera. Då hittade man nästan ingen utväg.
”Mer balanserad åkare i dag”
Mitt i all kolsvart smärta förklarar dock Daniel Richardsson att tragedin på alla sätt gjort honom starkare.
– Rent träningsmässigt har det kommit ut något gott av det. Jag har stor nytta av all rehabträning och är en mer balanserad åkare i dag. Jag borde ha tränat mer så tidigare, för det har varit en riktig aha-upplevelse, säger han.