Mattias kan bli vår nästa superstjärna

Läs Mats Wennerholms krönika

Han är svensk.

Han springer 800 meter.

Och han vinner.

Därför tror jag att Mattias Claesson kan vara vår nästa storstjärna i friidrott.

Mattias Claesson från Mullsjö i Småland är en säregen talang, som spelade amerikansk fotboll och sysslade med judo, innan han började satsa på friidrott på allvar som sextonåring.

Och han tränar sig själv.

Bara en sån sak.

På bara tre år har han hunnit sätta svenskt juniorrekord på 800 meter (1.47,07), han är trea genom tiderna på 400 meter (46,53) och han är numera regerande europamästare för 19-åringar.

Den starten går inte att klaga på. Sedan återstår att se hur han fortsätter utvecklas, men jag har gott hopp efter att ha studerat Claesson på nära håll några gånger.

Han verkar beredd att betala priset för att bli bäst. 800 meter är ingen lek. Det är mjölksyra upp över öronen. Det är smärta och det är yrsel och illamående.

Svältfödda på löpare

Vid inne-EM i Madrid i vintras tog Claesson ut sig så fullständigt att han spydde i en timme efter loppet. Han kunde knappt stå på benen.

Men det är sådana gränsöverskridningar av vad kroppen tål, som är enda vägen till framgång på en sträcka som 800 meter.

Och är det något friidrottsnationen Sverige är svältfött på så är det medeldistansare.

Vi vinner i hopp, där vi är världsledande och har otroligt kunniga tränare.

Men jag vet inte hur många gulklädda löpare man sett försvinna på upploppen genom åren.

Enda undantaget på senare år är Malin Ewerlöf på damsidan, som lyckades med bragden att ta EM-silver på 800 meter i Budapest 1998 och hon tog även JEM-guld på 1500 meter.

Men inte heller hon hade den där riktiga kicken i steget som Claesson har.

Det är det som ger hopp.

Det var det som gav JEM-guldet i går, det första svenska mästerskapsguldet på 800 meter sedan Rune Gustafsson vann EM-guld i Oslo 1946.