Moa Hjelmer ska chocka London

Mats Wennerholm

helskärm

Moa Hjelmer är van att chocka.

På SM i fjol raderade hon Lisa Skoglunds 25 år gamla rekord och tog sig till VM i Daegu.

I Helsingfors för en månad ­sedan blev det EM-guld, ny rekordtid och en OS-biljett.

Nu har hon landat i London för nästa chock.

Moa har laddat upp i solen i franska Annecy och kommit till London som OS-debutant.

Men utan rädsla eller darriga ben.

– Nej, just nu känns livet bara ­jätteskönt. Jag hade egentligen ­inte räknat med att ta mig till OS, även om det fanns någonstans i bak­huvudet redan från början av säsongen, säger hon när vi träffar henne strax innan OS-starten i den franska turistorten.

Vad ska du ställa till med den här gången?

– Vi får se. Jag känner alltid att jag vill ta mig till final och väl där vill jag alltid vinna. Annars skulle jag inte hålla på med det här. Det är alltid grundinställningen. Men sedan måste jag vara realist också. Jag tog mig till semifinal i VM i fjol mot ungefär samma tjejer, så en ny semi känns väl mer realistisk. Men någonstans i bakhuvudet siktar jag på final. Man vet aldrig.

”Stod och stampade”

Det är en rätt otrolig utveckling. För tre år sedan var du beredd att sluta?

– Ja, jag stod vid ett vägskäl. Jag tyckte inte det var så himla roligt med friidrott längre och hade ­precis gått ut gymnasiet. Jag stor där och stampade och funderade på vad jag skulle göra i framtiden, samtidigt som kompisarna reste utomlands och hade kul.

Vad fick dig att bestämma dig?

– Jag tror det var att jag skadade mig. Jag fick början till en stressfraktur i bäckenet och kunde inte springa på fem månader. Och jag ville inte sluta när jag var skadad.

Och i den vevan fick du en ny tränare?

– Ja, Rolle (Bergman). Jag skulle byta tränare och funderade på vem jag skulle våga lägga karriären i händerna på. Till slut bestämde jag mig och det har jag inte ångrat. Vi fann varandra direkt. Plötsligt var allt roligt igen.

Även om Moas gamla tränare Terese Nikitin lagt grunden i Stockholmsklubben Spårvägen så var det nu resan började.

Resan mot stjärnorna.

Hon och Rolle använde säsongen 2010 till att bygga upp snabb­heten på 200 meter och i fjol var det dags att använda den på 400.

Det slutade med svenskt rekord i SM med 51,58, VM-debut, Lilla Bragdguldet och titeln som ”Årets Nykomling” på Idrottsgalan.

”Är rena drömmen”

Nu är hon på väg mot en lika sagolik ­säsong, där hon redan fixat ett EM-guld och ett nytt svenskt rekord (51,13).

Och tränaren Rolle Bergman är lika imponerad som alla andra.

– Ja, det är rena drömmen att få träna henne och se utvecklingen. Alla kan ju se den jävulska ­potentialen. Jag ser inget stopp i henne.

Det gör inte Moa heller, även om siktet är inställt på ett annat OS.

Det är i Rio 2016.

– Ja, det är där jag tänkt mig att göra mitt livs lopp. Jag känner ju ­definitivt att jag kan bli ännu ­bättre, säger hon.

En sekund till så är du i den yttersta världstoppen?

– Ja, det känns inte så långt bort. Och så länge man får vara skadefri och kan träna på så finns inga gränser.

Efter framgångarna kan hon träna på heltid numera. Tidigare åkte hon runt som vikarie i olika stockholmsskolor på dagarna och tränade på kvällarna.

– Ja, man satsar inte på friidrott för att bli rik. Men nu har jag fått förutsättningar att satsa fullt ut. Jag har två sponsorer i Atea och Asics och har kommit med i SOK:s topp- och talangprogram. Det har blivit bättre, men jag har inte hunnit ­sätta mig in i det ekonomiska ännu. Allt är fortfarande i sin vagga.

Moa är en del av det nya dam­undret i svensk friidrott, där tjejerna är dubbelt så många som killarna här i London. Det har aldrig hänt i ett OS förut.

– Men det är väl vi som växt upp med Carro, Kajsa och Sanna som ­förebilder. De visade att det går att komma riktigt långt som tjej. Jag tror det ligger mycket i det.

Men nu är det Moa Hjelmer som leder ligan. Och ingen vet hur det ska sluta här i London. Eller fortsätta, snarare.

Inte ens hon själv.

FAKTA/MOA HJELMER

Ålder: 22.

Gren: 400 meter.

OS-ranking: Har 16:e bästa tid 2012 bland de som är anmälda.

Moas superlopp:

Chock 1:

SM i Gävle 2011: Moa kom till SM med ett personbästa på 53,34. Hon åkte därfrån med svenska rekordet 51.58 och Lisa Skoglund blev av med sitt 25 år gamla svenska rekord.

Chock 2:

EM i Helsingfors 2012: Många trodde att Moa kunde ta medalj, men hon gick hela vägen och flög ifrån på upploppet. Det blev både EM-guld och nytt svenskt rekord med 51,13.