Från Manilla – till historieböckerna

Mamman intecknade huset – nu uppfyller sonen galna drömmen

helskärm

Detta är ingen text om guldglimmer och segertårar.

Detta är en historia om en helt annan vinnare.

En historia om en filippinsk pojke som i kväll kliver ut i skridskopalatset Ajsberg för att visa att vägen från ett köpcentrum i Manilla till den olympiska scenen inte är så lång.

Öster om Vietnam och norr om Indonesien ligger Filippinerna, ett land som består av drygt 7000 öar. Det är ett land där den årliga medeltemperaturen ligger på 26,5 grader i genomsnitt – och ett land där det bara finns tre ishockeyrinkar, som alla är inhysta i stora köpcentrum.

Det är i ett av dem berättelsen om Michael Christian Martinez tar sin början.

Växte upp på sjukhus

Michael Christian Martinez föddes med allvarlig astma och sin barndom spenderade han till stora delar på sjukhuset i Filippinernas huvudstad Manilla.

Astman gjorde att han inte kunde spela fotboll och andra utomhussporter med sina kompisar. Men det fanns en idrott han klarade av, konståkning.

Som nioåring var han med sin mamma och shoppade i ett av de där köpcentrumen med ishockeyrink inuti. 

Michael Christian fascinerades av åkarna som virvlade runt på isen och bad om att själv få testa.

Det fick han. Sedan den dagen har han varit fast.

– År efter år blev min hälsa allt bättre, så min mamma stöttade mig till fullo för att jag skulle fortsätta med konståkning. Hon sa att det var bättre att lägga pengarna på det än på sjukhuskostnader, har Michael Christian berättat.

Underbarnet som lyckades

Michael Christian Martinez visade sig snabbt vara ett underbarn på skridskorna.

Han var bara elva år när han vann dubbla guld i de asiatiska juniormästerskapen.

Året därpå vann han två guld till.
Året därefter, 2010, fick han kontakt med två legendarer inom konståkningsvärlden, den tidigare OS-guldmedaljören Ilia Kulik och den berömde tränaren John Nicks.

Michael Christian började träna för duon i Los Angeles och tillsammans med sin mamma reste han fram och tillbaka mellan Manilla och den amerikanska västkusten – samtidigt som han gick i high school.

– Vi uppmuntrade honom. Varje gång han var här på lektion spenderade de (Michael Christian och lärarna) mycket tid med att prata och uppmuntra varandra, säger Elizabeth Carandang, Michael Christians före detta lärare.

Mamman intecknade huset

Inom konståkningen nådde Michael Christian Martinez allt större internationella framgångar. Ändå har det varit långt ifrån självklart att han skulle uppfylla sin dröm att ta sig till Sotji.

Att han drabbats av flera tunga skador är en sak.

Att sporten är väldigt dyr en helt annan.

För trots att han har fått ett antal tunga sponsorer räckte inte pengarna till för att finansiera Michael Christians OS-satsning.

I sin iver att sonens dröm skulle bli verklighet skrev hans mamma flera brev till den filippinska regeringen och bad om ekonomisk hjälp – men ignorerades totalt.

Då såg hon bara en enda utväg.

Att inteckna sitt hus för att få in pengarna som behövdes.

– Det var en galen investering, har hon kort och gott konstaterat.

Klarade på sista försöket

Den galna investeringen gick hem. Vid det absolut sista försöket förra året lyckades Michael Christian Martinez kvalificera sig för OS.

– Jag känner mig stolt för att det är många människor som säger att bara för att vi är ett tropiskt land kan vi inte göra det eller det. Vad jag sagt till dem är att jag ska bli den första därifrån att tävla i konståkning i OS, säger Michael Christian.

Detta är fjärde gången Filippinerna finns representerat på ett vinter-OS, men när den 17-årige troende katoliken glider in på isen i Ajsberg blir han mycket riktigt den förste någonsin från Sydostasien som ställer upp i konståkning i ett olympiskt spel.

Efteråt kommer han tacka Gud.

Han kommer tacka sin mamma.

Och han kommer vara pojken som gjorde det ingen trodde var möjligt.
Källor: Wikipedia, Kabayan Today, Sochi2014.com, Nbcolympics.com, Gmanetwork.com, Abs-cbnnews.com, Catholicregister.org.