Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Leopold

Wennman: Han gör det för pengarna

Det där med "underbar utmaning" och "pengarna hade ingen betydelse" känns bara tröttsamt

Efter många år i skuggan av de rika tjoar den svartvita delen av Nottingham ”prisad vare Gud, här kommer skatteåterbäringen”, men den ädle hjälten bär inte grön hatt med fjäder i den här gången.

Han har elegant kostym, vit skjorta och snygg slips.

Och har han fjäder beror det på pengarna.

Ständigt denne Eriksson, ständigt denne märklige man, ständigt denne... seriefigur.

Fantomen och Guran, Svennis och Tord Grip, har alltså lämnat djungeln i Mexiko och dykt upp i form av Sven Hood och Broder Tuck i Sherwoodskogen. Man väntar med spänning på nästa avsnitt.

Åsa-Nisse och Klabbarparn i mörkaste Småland?

Vad var oddset?

Fotbolls-Sverige, fotbolls-England och... ja, hela VÄRLDEN sägs vara i chocktillstånd, och det är väl att ta i en smula. Men överraskade är vi allihop... jag menar, vad var det för odds på Notts County?

Man kanske är en äkta seriehjälte först när man tagit sig an ett lag i engelska League Two, landets fjärde serie i rangordning.

Jag trodde ett tag folk börjat tröttna på Svennis och farbror Tords förehavanden i fotbollsvärlden, särskilt efter fiaskot i Mexiko, men det verkar inte så. Det är nånting med Mr Eriksson som fortfarande kittlar och fascinerar.

Att det är så i England beror förstås på hans osannolika berg-och dalbanefärd i det landet, från tränargeni till förste älskare, från kultfigur till driftkucku i media. Att det är så i Sverige är möjligen svårare att förklara.

Svennis är ju, i ärlighetens namn, inte att betrakta som en manager bland världens absolut bästa längre. Hans taktiska filosofi grundad på riskeliminering känns omodern. När den friare, flärdfullare fotbollen skördar framgång med hjälp av spelarnas individuella fantasi (som i Barcelona och Manchester United) har Eriksson svårare att tänka i nya banor.

Vi har bara en topptränare

Men Svennis är ju den störste tränaren Sverige haft ute i världen. Det är klart att vi vill följa honom då, och det är nästan lika självklart att folket ute i stugorna försvarar honom till varje pris. Hur det än går, vad han än gör, vad han än säger.

Sverige är inte som Holland, som har topptränare vart man än vänder sig. Sverige har bara en man med riktigt hög status, och det är Svennis. Det är lite trist – och nästan obegripligt – att det varit så i en massa år, men det är anledningen till att många av oss nu nyfiket kommer att följa gamla Notts County´s äventyr i vinter.

Varför Svennis verkligen hamnade där som sportchef och nån slags allt-i-allo kan man ju ha många teorier om.

Själv sa han på presskonferensen i går att han ”kunde tjänat mycket, mycket mer pengar nån annanstans”, men det tror jag vad jag vill om.

Vilka storklubbar eller landslag var i det här läget beredda att gå in och göra en jättesatsning på Eriksson och ”rådgivaren” Grip?

Det där med ”underbar utmaning” och ”pengarna hade ingen betydelse” känns bara tröttsamt att höra. Svennis har möjligen pratat för mycket med David Beckham.

Enormt fördelaktigt

Det är klart att hela det ekonomiska upplägget, med Svennis som aktieägare i klubben, måste vara enormt fördelaktigt för honom. Annars skulle han inte ens ha tittat åt en klubb i League Two. Att det sen finns andra som tolkar Svennis sensationella drag som ”ett bevis på hans kärlek till fotbollen” är bara värt en fnysning.

Vad tror ni alla ideellt arbetande ungdomstränare runt om i landet världen känner för sin fotboll? Nåt annat än äkta kärlek?

Nå, den outgrundlige Eriksson är i alla fall tillbaka på engelsk mark. Han kanske har hittat ett sätt att arbeta som passar honom (även om det lär bli svårt för den tränare som har honom över sig) och om han lyckas föra upp Notts County ett par divisioner blir han förstås riktigt het igen.

Han lär aldrig bli staty i Nottingham som tränarlegenden Brian Clough.

Han lär inte bli nån Robin Hood heller.

Ändå är det väl det han vill ha:

En fjäder i hatten.

Följ ämnen i artikeln