Golfen kommer vara större än någonsin
Jag måste säga att hålen på Augustas golfbana låter som rena singelrumskatalogen från en bordell i Vilda Västern.
Golden Bell, Flowering Peach, Carolina Cherry, Holly...
Det är där Tiger Woods ska tvätta av sig sin nerlusade image under fyra dagar i april.
Augustas golfbana i delstaten Georgia – jag tillbringade en månad där under sommar-OS 1996 och lärde mig älska Martin Luther Kings och Borta med Vindens stat – är ett litet arkitektoniskt mästerverk.
Och som om inte det räckte; varje hål på banan har fått poetiska namn – eller vulgära fnaskepitet, om man är mera åt det cyniska hållet – efter världens kanske vackraste blommor.
Vad sägs om Golden Bell, Pink Corallcornel, Flowering Peach, Flowering Crab Apple, Magnolia, Juniper, Pampas, Yellow Jasmine, Carolina Cherry, Camellia, White Dogwood, Tea Olive, Azalea, Chinese Fir, Firethorn, Redbud, Nandina, Järnek eller Holly.
Strängt taget jobbade väl alla de där – utom möjligen Järnek – på The Best Little Whorehouse in Texas och nu är det Tiger Woods tur att ta hela det där poetiska och vulgära gänget i besittning – fast den här gången är det den amerikanska överklassens allra förnämsta institution det handlar om. Golfbanan i Augusta. Platsen där rasmotsättningar mera sakta än säkert utmanas, staten där Tom Wolfe skildrade en hel nations sönderfall i A man in full.
Hans strategi övertydlig
Tiger är alltså tillbaka – den åttonde april. Precis som Jesper Parnevik sagt hela tiden var strategin övertydlig. Fyra månaders sörjande, fyra månaders ursäktande, fyra månaders gråtande, fyra månaders läkande – sen är det fritt fram att spela golf igen, ungefär som om inget hänt. Taking Tiger Mountain by strategy, som Brian Eno och Pekingoperan skulle uttryckt det, om vi ska fortsätta med populärkulturella referenser.
Kommer det att gå bra?
Säkert.
Tiger har spelat golf hela tiden de här månaderna, tränat och tränat, sena kvällar och nätter, på inhägnade golfbanor där goda grannar och lojala vänner låter mobilkamerorna vara.
Han har gjort upp med Elin och enligt de jag talat med i initierade kretsar så är de ganska mycket ihop igen, inte som man och kvinna, men som mamma och pappa, om ni förstår hur jag menar.
Tiger sover med andra ord på soffan fortfarande, och sannolikt kommer han att få fortsätta att göra det, även om han sköter sig och håller fingrar och andra organ i styr.
Tiger har tränat hela tiden, han är med andra ord i ganska bra form.
Händerna på täcket, Tiger
Allt talar för att han kommer att kunna konkurrera i toppen av Masters. Det är självklart. Annars hade han aldrig ställt upp.
Han vet – lika väl som alla mediastrateger och varumärkesanalytiker – att han helst bör vinna för att det ska bli en riktigt bra återuppståndelse för Tiger Woods The Brand.
En 27:e plats ger ingen hit för varumärkesstrategerna.
Topp tre bör det nog vara.
Mellan skandalens utbrott och själva comebacken ligger ett rehabjobb som sägs ha gått bra. Händerna på täcket, skulle min mamma ha sagt hade räckt, men okej, lite psykoanalys är säkert också bra.
Där finns också några miserabla framträdanden – det sista var ju den skrattretande föreställningen där han likt en president mässade om att Elin inte slagit honom och att han blivit buddhist – och sen kramade han sin mamma.
Det sägs att det var Elin som krävde den bisarra uppvisningen, och det kanske är sant. Ingen ung, fertil kvinna i sina bästa år vill väl framstå som en brud som slår sin kille i huvudet med en järnsjua för lite otrohet.
Inte i USA i alla fall.
Åttonde april är det dags.
En hel värld kommer att följa det. Golfen kommer att vara större än nånsin.
Sen blir det bankett i grön kavaj. Händerna på täcket, Tiger.
Glöm inte det. Händerna på täcket...