Bara ännu en dag med Cirkus Blågult
Wegerup: Ett långt förspel och än är vi inte framme vid första akten
LUGANO. Vi fick lukta på landslagets köttbullar.
Vi fick veta att Chippen har vackrast flickvän.
Vi fick nobben av Zlatan och blev utskällda av en servitris.
Bara ännu en dag på jobbet med Cirkus Blågult.
Vi är på väg in i hotellmatsalen när vi möter Zlatan på väg ut. Han gäspar lejonstort och släntrar iväg med en lätt däst min, av allt att döma mot en stunds siesta. Det är öppet hus på spelarhotellet Villa Sassa och några spelare är utkommenderade att mingla med oss från
medierna. De andra får komma om de har lust. Det har de inte. Man kan inte direkt klandra dem. Landslaget har varit samlat i 17 dagar och med undantag för de få lediga stunderna så har vi träffats varje dag, medier och spelare. Allt utan att det egentligen hänt något världsomvälvande.
Det har varit ett långt förspel och än är vi inte ens framme vid den efterlängtade första akten. Bara de verkligt unga, som Sebastian Larsson, njuter till fullo även av resan mot målet. Med glitterblick berättar ”Seb” om hur han insuper alla intryck, uppskattar allt, till och med oss i gamflocken; ”Det är häftigt, så här stor uppmärksamhet har jag inte varit med om förut”.
Hos de äldre, som Henrik Larsson, känner man mer av rastlösheten, även om han också gillar att vara här. Här, mitt i detta underliga, lustiga, ljuvliga skådespel
ännu en gång, ännu ett tag till. Jag frågade Henke om han uppskattar att få vara med om ett EM mer nu som äldre och han svarade: ”Javisst, självklart. Man har mer distans till saker, mer perspektiv”.
Vi luktade på köttbullarna
Vi journalister då, hur hanterar vi väntan? Tja, man behövde bara titta på oss när vi lyssnade andäktigt på landslagskocken Mats Broström som berättade om spelarnas matvanor för att förstå att det måste bli match snart. ”Lax på nationaldagen”, ”alla spelarna tycker om pasta”, ”Anders Svensson är duktig på att laga mat”.
Allt skrevs nogsamt ner, alla nickade vördsamt. Vi luktade på köttbullarna, suktade efter det yppiga, nästan orörda dessertbordet. ”De är inte så mycket för sånt”, sa Broström skrockande, men tillade förtjust: ”Fast ingen av dem behöver ju tänka på vikten”.
Haha. Inte de, nej. Ändå står alla spelarnas vikt antecknad vid ingången till matsalen och där står också en våg. Vi stod kvar en stund, försökte lystet lista ut vem som vägde vad. Sen vallades vi vidare, fick titta på poolen där Laul redan gjort bomben (undrar om Zlatan ser den som besudlad nu), kikade in i gymmet och beundrade sen de blågula planteringarna. Här och var lurade i buskarna män i svart med dragna walkie talkies, på sin vakt så att vi inte skulle smita in på förbjudet område.
En ovanligt fridsam landslagssamling
I spelarnas lekrum satt Anders Svensson och Petter Hansson snällt och spelade tv-spel så att vi skulle få något att fota. Trettiotalet fotografer klättrade på varandra för att ta samma bild och ännu fler reportrar trängdes för att få samma citat från utställningsmontern. Jag fick en bild i mitt huvud av den där skylten man alltid ser på zoo, den om att ”mata inte djuren”.
Men alla var glada och stämningen god. Det har
varit en ovanligt fridsam landslagssamling hittills. Den enda som varit sur är donnan som driver baren på träningsarenan. Hon började dagen med att läxa upp Laul för att han inte beställde på italienska. Jag sa emot henne. Det gillade hon. Laul ligger dock fortfarande illa till.
Det gör han hos Zlatan också. Efter att käre Ibra inte ville svara på Lauls fråga intervjuade dansk tv mig och ville veta varför. Jag sa att det framför allt beror på en skämtsam kontaktannons som vi publicerade för snart fem år sen. Reportern trodde först att jag skojade.
Oksana leder överlägset
I övrigt pratade Zlatan på bra och vågade ha åsikter om det svenska laget på det sätt som bara den som är upphöjd törs. Det var uppfriskande att
höra, istället för det vanliga ”Lasse tar ut laget”. Frågan är dock om Chippen tycker att det var så kul att kompisen Zlatan vill se Sebastian Larsson spela. Kanske ska jag pigga upp Chippen med att vidarebefordra det mejl jag just fick från vännen Guido på Gazzetta dello Sport. Där har man en omröstning på webben om vem som är den snyggaste spelarfrun. Oksana Andersson leder överlägset med 21,3 procent av de i skrivande stund 7?000 rösterna medan Helena Seger får 0,7.
Vad jag tycker? Jag lägger ner min röst och konstaterar bara att det verkligen känns som en fräsch och modern omröstning anno 2008...?Bättre då att koppla ner. Långt nere i dalen nedanför vårt Kurhaus hotell tänds nu Luganos kvällsljus och jag ska hinna med ett pass på löpbandet innan vi samlas för rosa middag. Utan att väga oss före och efter.