– Mellberg kommer bli värdefull för Juve
”Olof Mellberg är redan en storspelare. Chiellini jobbar fortfarande på att bli en”.
Claudio Ranieris ord häromdagen.
Sug på dem, alla ni som tror att Melllberg blir bänknötare i Juve.
Ett drama i bästa Boccaccio-klass, det är vad jag förutspår i kampen mellan Juventus och Inter om ligatiteln den här säsongen. Första akten har just inletts och vi har två svenskar (ja, två och en halv då, om man ska räkna med unge lovande Ekdal) på scen. Det är rätt och slätt ljuvligt. Därför blir jag så förvånad över de som redan på förhand bestämt sig för att såga Olof Mellberg. Inte på fotbollsmässiga gruder utan bara för att han är den han är.
Får kritik när han är dålig
Den heliga Madonnan ska veta att jag är fullt beredd att plocka fram motorsågen den dag jag bedömer att han gör en usel insats. På samma sätt som jag är med alla, oavsett om de heter Zlatan eller Olof. Men därifrån till att säga att Mellberg var usel i söndags eller att han inte kommer att få spela alls när Chiellini återvänder, dit är det långt.
Mellberg kunde ha legat tajtare och tuffare på Gilardino, visst. Inte heller ska det förnekas att han är i början av sin karriärs nedförsbacke och att det syns till och från, både i klubblag och landslaget.
Jag vet inte hur han kommer att klara Albanien och ett eventuellt 3–5–2 i morgon. Men ett vet jag: det är oerhört stort att vi har ännu en svensk i en av världens främsta klubbar och det är ingen ogenomtänkt värvning av Juventus, inte alls. Mellberg kommer att få spela och om han inte skadar sig eller fullständigt gör bort sig flera matcher i rad, så kommer han att bli omtyckt och värdefull.
Läs gärna igen vad Ranieri sa om Mellberg. Juventus tränare, som jag, de gånger jag pratat med honom, upplevt som lika intelligent som lågmäld och sympatisk, har velat ha Mellberg länge, länge och Ranieris förtroende för honom är lika stort som tålamodet. Luca Curino, chef för Juventus-bevakningen på Gazzetta dello Sport, sa i förrgår till mig, apropå Ranieris uttalande:
”De orden säger väl det mesta om det stora förtroendet för Mellberg”.
Det gör de.
Minns den gamle Zlatan
En som inte säger så mycket längre är Zlatan Ibrahimovic. I går hörde jag honom prata, slipad som en politiker i den amerikanska valrörelsen. I stället för att titta på Zlatan live tittade jag på en bild från 2004 som satt på väggen intill. Öppen blick, stort leende och när jag såg bilden mindes jag i ett slag hur han brukade prata förr; öppet, roligt, galet. Man visste aldrig vad som skulle komma.
Vi är många om att vara skyldiga till att ha tystat honom. När jag betraktade det gamla fotot tänkte jag på hur de fyra åren förändrat honom, hur pojken verkligen blivit man. På gott och ont.
För när det gäller vissa saker som sagts och gjorts verkar det inte finnas någon väg tillbaka, till försoning. Kanske blir vissa pojkar aldrig män. Eller så är det snarare så som en klok man skrev i en dikt: Man kan inte trösta pojkar som stelnat till män.