Wennman: ...men en dag att glömma för sir Alex
MANCHESTER. Ljudet från en ensam säckpipa, nedläggning av kransar, en tyst minut, svarta sorgbindlar och tårade ögon.
Memorial Day på Old Trafford.
En dag att minnas för Sven-Göran Eriksson.
En dag att glömma för Sir Alex Ferguson.
Det var inte alls så här det skulle bli.
Enligt manuskriptet skulle Manchester United hylla 50-årsminnet av flygkraschen i München, där åtta av klubbens stjärnor dog, genom att att spela charmerande fotboll och ta en gruvlig derbyrevansch på grannen City.
I stället kunde City vinna på Old Trafford för första gången på 34 år (2–1), ta sin andra derbyseger för säsongen (inte hänt sen 1969-70) och se manager Eriksson spöa manager Ferguson igen. Han har gjort det tre gånger av tre möjliga nu.
Hoppsan, Kerstin – så obegriplig fotbollen kan vara i bland.
Det omkom också åtta av Englands finaste sportjournalister i den där München-kraschen, och om de betraktade detta derby nånstans ovanifrån bör de ha gillat vad de såg. Inget slår ju en riktigt präktig knallsensation där den lille knäcker den store mot alla odds.
Själv hade jag spelat tio pund på 5–0 till United. 40 gånger pengarna. Jag trodde det var ett bra lir.
Men Manchester City gjorde alltså 2–0 i första halvlek genom Darius Vassell och nyförvärvet Benjani och höll sen undan fram till 91.04, då Michael Carrick lyckades reducera.
United: tamt och lamslaget
Det var en märklig match från början till slut. Jag vill inte ta nånting alls från City och lagets enastående kampmoral – mittförsvararna Micah Richards och Richard Dunne samt sopkvasten Didi Hamann var oerhört bra – men jag vet inte när jag senast såg United så tamt, lamslaget, uddlöst och fantasilöst.
Sir Alex menade efteråt att det varit en jobbig vecka för United med allt ältande om flygkraschen (det har verkligen varit lite too much) och att spelarna hade en slags extra tyngt på axlarna i går. Mina engelska kollegor i pressrummet på Old Trafford var inne på samma linje.
Möjligt att de hade rätt. Men det kan också ha varit så enkelt som att den avstängde Wayne Rooney saknades i hemmalaget och att United tappar en hel dimension i sitt anfallsspel när Carlos Tevez och Cristiano Ronaldo inte har Rooney att samarbeta med.
Ronaldo var plötsligt inte ostoppbar längre, han skapade mindre än på mycket länge. Och Tevez blev fullständigt avklädd – igen! – av Micah Richards.
United, i reklamfria dräkter av 50-talsmodell, såg faktiskt helt ofarligt ut inför en hemmapublik som blev allt tystare.
Svennis: Fansen var fantastiska
Den lilla ljusblå City-sektionen hade det desto roligare, och Sven-Göran Eriksson tackade fansen för hjälpen efteråt:
– De var fantastiska. Inte bara för att de visade sån total respekt under den tysta minuten före matchen, utan för att de gav laget sånt stöd i nittio minuter, sa han.
Svennis, som sett lite smådeppig ut ett tag, måste nu ha fått ett jättelyft när han som bäst behövde det. Den nedåtgående trenden bröts för City och laget är med och slåss om fjärdeplatsen igen.
– Det var viktigt för oss att visa att vi lever och att säsongen inte är slut, sa han.
Själv njöt jag i fulla drag av en formidabel fotbollsupplevelse under klarblå himmel och en vibrerande folkfest på Old Trafford (jag sprang till exempel ihop med en hårt uppsprayad Nancy Dell´Olio) och ett totalt oväntat resultat. Men själva spelet hade som sagt kunnat vara bättre.
Gårdagens andra stormatch blev också en spelmässig besvikelse. Chelsea och Liverpool spelade 0-0 på Stamford Bridge, vilket åtminstone gav två statistiskt intressanta noteringar:
Chelsea har inte förlorat hemma i ligan på FYRA år.
Liverpool har inte gjort ett enda mål på Chelsea borta på ÅTTA försök under Rafael Benitez.
Om Arsenal vinner mot Blackburn i kväll är laget fem poäng före Man United och kopplar ett litet minigrepp om ligatiteln.
Men det hela är ändå fullständigt i min smak just nu med tre lag – Arsenal, United och Chelsea – som slåss om mästerskapet, samtidigt som Liverpool, Aston Villa och Man City står på samma poäng och jagar Evertons fjärdeplats.
Dessutom är fem, sex lag inblandade i en dramatisk kamp kring nedflyttningsstrecket...nästan varenda match kommer att betyda nåt i fortsättningen, precis som det ska vara.