Kungen av Kålleseum
Wennerholm: Som han slet, kämpade, tacklade och ledde sitt lag
GÖTEBORG. Det är i de stora matcherna de riktiga hjältarna kliver fram.
Som Frölundas Joel Lundqvist.
Kungen av Kålleseum.
Han sänkte nästan ensam Luleå i går och såg till att Frölunda lever vidare i den här kvartsfinalserien.
Jag hade laddat med två koppar kaffe i pausen efter 2–2 vid full tid och en väntade förlängning.
Jag hade räknat med en lång kväll, efter två snabba sudden-avgöranden tidigare i slutspelet.
Det tog nio sekunder.
Då hade Frölunda vunnit tekningen, fått ner pucken i Luleås zon, Joel Lundqvist skjutit ur vänsterläge, Joel Lassinantti lämnat retur och Mats Roselli Olsen skickat in segermålet.
Det tog längre tid att skriva den meningen än vad avgörandet tog.
Och kvar stod en självklar hjälte i den plåtlada som heter Scandinavium, men som folkhumorn i Göteborg döpt till ”Kålleseum”.
Joel Lundqvist, 33.
Som han slet, som han kämpade, som han tacklade och som han ledde sitt lag.
Ett mål och en assist.
En helt avgörande insats.
Det var väl inte vad de flesta räknat med inför den här slutspelsserien, där Frölundas alla unga supertalanger skulle visa varför NHL-klubbarna drar i dem.
Nej, det är en 33-årig som går i frontlinjen och sätter tonen. Det är Joel Lundqvist som är lagets målkung efter fem spelade slutspelsmatcher.
Jag har ju sett Joel Lundqvist växa i landslaget och spela tre raka VM-turneringar. Jag vet att han är bäst i tung trafik. Han älskar kriget. Det är där han kommer till sin rätt och inte under de 55 grundserieomgångar som leder dit.
Frölunda behöver klona Lundqvist
Joel Lundgvist gjorde fem mål på 55 grundseriematcher.
Det är 0,091 mål per match för att vara exakt.
På fem slutspelsmatcher har han gjort tre mål.
Det är 0,6 mål per match.
Ett sex gånger bättre facit.
Det säger en del om vad rutin och inställning betyder när det blir dags för slutspelshockey.
Då kommer de rätta karaktärerna fram.
Men det känns som Frölunda skulle behöva klona Joel Lundqvist för att vända det här. Eller orkar han själv ta Frölunda till semifinal?
Kanske.
Det är ändå Mr Frölunda som var en av de ledande i laget redan när han tog sitt första SM-guld med göteborgarna 2003, tillsammans med brorsan Henrik i målet. Då var båda nyss fyllda 21.
Han var med och tog ett andra SM-guld 2005, innan det blev VM-debut i Tre Kronor 2006 och följt av tre säsonger i Dallas i NHL.
Jag tycker han alltid varit lite underskattad, kanske mest för att han nästan alltid fått stå i skuggen av tvillingbrorsan Henrik.
Men just nu är det Joels tid i Göteborg.
Och det är bara han själv och klubbkompisarna i Frölunda som avgör hur länge den ska fortsätta.
Luleå är fortfarande favoriter, naturligtvis. De har missat en matchboll, men har en ny hemma i morgon.
De leder med 3–2 i matcher.
Och det var nära att Johan Forsberg snott hela showen i går med två av de sjukaste mål jag sett i en period.
Först när han fick en retur från Frölundas målvakt Lasse Johansson i baken. Pucken studsade in i mål och gav uttrycket ”rökare” en ny innebörd.
Det gav Luleå 1–1 mitt i Frölundas press.
Sedan kvitterade han även till 2–2 fyra minuter senare, då en ny puck letat sig i hans hockeybrallor. Det trillade ner i perfekt läge för en backhand framför en tom bur, men det krävdes hjälp av frölundabacken Oscar Fantenberg för att styra i pucken i mål. Två riktiga skitmål i en period som Frölunda dominerade stort.
Det var starkt av Frölunda att resa sig från det.
Och Johan Forsberg blev blåst på huvudrollen som pojken med guldbyxorna.
Jag tyckte Joel Lassinantti såg lite skakig ut i går. För första gången i den här matchserien.
Luleås målvakt som hyllats så mycket den senaste tiden och med all rätt.
Men det kanske bara var en tillfällighet.