Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Rickardsson tvekar om fortsättning: ”Får väl panta burkar”

Publicerad 2019-03-03

STOCKHOLM/SEEFELD. Åtta raka mästerskap – men nu kan det vara över.

Daniel Rickardsson är tveksam till en fortsättning.

– Just nu har jag svårt att se att det blir ett mästerskap till, säger han.

Följ ämnen
Längdskidor

36-årige Rickardsson har två OS-guld, båda i stafett, och ett OS-brons (15 km klassiskt i Sotji) som sina främsta meriter.

Veteranen har deltagit i de åtta senaste mästerskapen, men VM i Seefeld kan ha varit hans sista.

– Det här mästerskapet har inte varit vad jag hoppats på. Sedan för framtiden får vi se. Just nu har jag svårt att se att det ska bli ett mästerskap till men man ska aldrig säga aldrig, säger Rickardsson.

En femtondeplats i dag, är det bra?

– Nej, jag har högre ambitioner än så. Men jag har inte formen. Det gick aldrig fort egentligen, men jag blev trött ändå.

Mörkade sjukdom inför VM

När han får utveckla sina tankar säger han att resultaten inte blivit vad han hoppats på.

– Jag gillar att tävla, men jag gillar fan inte att vara på plats femton–tjugo hela tiden. Det känns som att det finns mer men det har jävlats mycket med skador.

Även tätt inpå mästerskapet blev uppladdningen störd, men det är inget som varit känt.

Daniel Rickardsson drabbades av problematik med luftrören under lägret i Seiser Alm och tvingades dra ner på träningen. Det var också därför han anslöt sent till truppen i Seefeld.

– Jag har varit rosslig och fick ta det lite lugnare. Det tar udden av formen lite, säger han.

Du berättade aldrig något?

–Jag är inte den som säger någonting. Man försöker fokusera på det man ska göra och lägga det åt sidan, säger han.

Efter VM väntar nu avslutningen i världscupen för Daniel Rickardsson och sen får han fatta beslut om sin framtid.

Vad kan du göra i stället?

– Jag får väl panta burkar. Jag har en utbildning, men det är en speciell värld man lever i. Man gör allt för egen vinning. Man lever i sin lilla bubbla. Från detta ut till arbetslivet är ett stort steg. Att vara beroende av någon annan som ska styra och ställa vad jag ska göra. Det kan bli tufft.