Wennerholm: Två storlag på dekis
JÖNKÖPING. Det fanns en tid då jag trodde att HV71 och Färjestad skulle dominera svensk hockey för alltid.
På de nio åren mellan 2002 och 2010 delade de sex SM-guld mellan sig.
Sex av nio möjliga.
Nu sitter jag i Kinnarps Arena och ser två gamla dynastier göra upp om tre poäng som inte betyder ett smack för toppstriden.
Två storlag på dekis.
HV71 spelar om att få hemmafördel i PlayIn.
Men trots de tre poängen mot Färjestad är chansen att nå en direkt kvartsfinal borta sedan länge.
Färjestad klänger sig kvar på sjätteplatsen, men riskerar att bli omkörda av nytända Växjö som kan minska avståndet till strecket till tre ynka poäng om de slår Rögle borta på fredagskvällen.
Det är nya tider i svensk hockey. Ingen kan leva på gamla meriter i en hockeyvärld i ständig förändring och där gammalt tänkande blivit vägen till undergång.
Klubbar som Skellefteå och Frölunda har tagit över de här två storklubbarnas gamla roll och varit etta och tvåa i grundserien tre säsonger i rad.
Det blir de i år också.
Är nya tider
Växjö är regerande mästare, ett lag som blev sist i kvalserien samma år som deras småländska storebror HV71 tog sitt senaste SM-guld 2010.
Det är nya tider.
Nya dynastier.
När jag tittar på HV71 och Färjestad idag ser jag ingen kontinuitet eller något av den gamla själ som gjorde de här två lagen till svensk hockeys storheter.
De har blivit frånåkta av klubbar som tänker nytt, har en tydlig spelidé, utvecklar talanger och - i Växjös fall - värvar bättre
Färjestad och HV71 levde länge på naturliga ledare som Jörgen Jönsson och Johan Davidsson.
Två spelare som egentligen var för bra för SHL.
Två giganter som bar sina lag, som fick medspelarna att bli bättre och var de som lyfte alla de där SM-bucklorna.
Idag hittar jag inga sådana galjonsfigurer i något av lagen.
Men jag har större hopp om Färjestad, som trots allt fått fram ett gäng väldigt talangfulla egna juniorer och har en spelare som kan växa till en framtida ledare. Kanske en "ny" Jörgen Jönsson.
Lät som om det vore en SM-final
Då tänker jag på backen Magnus Nygren som är beredd att offra en hörntand i varenda byte för sin moderklubb.
Det har inte alltid varit så när det gäller Nygren, men han mognade mycket under sin utflykt till Montreals farmarklubb Hamilton Bulldogs.
Jag besökte honom där en grå vinterdag på farmarligans bakgård och en sliten industristad som Gud glömde. Jag såg redan då en människa som växt ett par tum och blivit medveten om sin egen dödlighet.
Så långt från tryggheten i Karlstad det går att komma.
Och det märks tydligt att han lärde sig massor av den erfarenheten, både som människa och spelare.
Det är precis vad Färjestad behöver och Nygren har växt till någon att bygga laget kring i framtiden.
Om han nu inte flyttar till KHL eller Schweiz. Det vet man aldrig i denna nya, märkliga hockeyvärld vi lever i.
Men jag hittar ingen motsvarighet i HV71. Där ser jag mer klubbens generösa sponsorer och hängivna fans som den största tillgången för en ljusare framtid.
Det var utsålt i Kinnarps Arena när laget mötte Färjestad - 7000 prick - och North Bank Supporters lät stundtals som om det vore en SM-final.
Det är beundransvärt då det i HV:s fall handlar om att bli sjua, åtta eller nia i sluttabellen.
Jag har varit inne på det tidigare.
Skellefteå och Frölunda är redan klara som etta och tvåa i sluttabellen.
Ändå bjuder de inte motståndarna på några gratispoäng och krossar uppfattningen att motivation slår klass. I alla fall på den här nivån.
Skellefteå skickade Modo till ett så gott som säkert kvalspel efter 5-2 i Fjällräven Center.
Frölunda krossade formstarka Malmös eventuella - jag skulle säga hopplösa - slutspelsdrömmar genom att vinna med klara 4-1 i Scandinavium.
Det finns en anledning till att de är svensk hockeys nya giganter.