Petter Menning slutar: Det räddade mitt liv
Publicerad 2024-03-18
Petter Menning lägger av.
Men för kanotisten är artonde mars 2024 inte en sorgens dag, utan en glädjens.
– Sporten räddade bokstavligen mitt liv, säger 36-åringen.
EM-guld och världsmästare samma år. 20 internationella medaljer under mer än ett decennium, den senaste ett VM-silver 2022. Men nu får det räcka för sprintkanotisten Petter Menning.
36-åringen har ett medfött hjärtfel som blivit värre med åren. Förmaksflimret är inte livshotande men kapar några procent av förmågan, vilket är tillräckligt för att förta glädjen med att fortsätta. De två operationerna och medicinen han tagit påverkar inte den saken.
”Får inte nog med syre”
– Vägen fram till beslutet har varit lång, men medicinskt har vi vänt på alla stenar. I min idrott skiljer hundradelar och är man inte hundra procent går det inte att fortsätta på den här nivån, säger Menning på telefon, medan hans ettåring sitter bredvid och äter äppelklyftor.
Hur mår hjärtat just nu?
– För livet är det ingen fara. Jag kan fortfarande träna, men ibland har hjärtat rusat på träning och tävling. Då får jag inte nog med syre.
Din distans K1 200 är struken ur OS-programmet. Påverkade det ditt beslut att lägga av?
– Nej.
För en timme sedan meddelande Menning sitt avsked från elitidrotten på sociala medier och nu rinner lyckönskningarna in. Han försökte läsa dem alla men fick stanna upp och hämta andan.
Hjärtat satte stopp igen, kan man säga, men i så fall rent bildligt.
Begravde sin pappa
– Jag satt tårögd nyss. Det är så många jag träffade genom åren, som uttrycker tacksamhet för att jag inspirerat dem. Jag blir så känslosam men har inte orkat svara än.
Och värre kommer det bli när det skrivs om dig. Passa dig.
– Mm. Men det är ett angenämt problem.
I en intervju med Sportbladet för åtta år sedan berättade Petter Menning om sin uppväxt med en alkoholiserad far. Om pappans impulsiva infall, om tröttheten som följde av spriten, om kvällar då Petter la sig hungrig för att det inte fanns mat hemma.
Träningen var en frizon, ett parallellt spår i livet som inte tyngdes ner av situationen hemma.
Men ibland krockade de två världarna. Efter EM-guldet 2013 flög Petter Menning hem och begravde sin pappa, vars kropp hade legat livlös i lägenheten i veckor utan att upptäckas.
– I efterhand ser jag hur idrotten räddade mig. Idrotten var min väg till ett syfte, till något att sikta på. Den gjorde att jag avstod alla de dåliga saker som jag var på väg att göra. I vuxen ålder har jag insett hur mycket den har betytt, säger han och hämtar andan.
”Kommer inte ihåg medaljerna”
– Därför samarbetar jag med Maskrosbarn, som hjälper barn och unga som har föräldrar med missbruk och psykisk ohälsa. Barn som utsätts för misshandel. Därigenom har jag sett så många sätt som det kan gå snett på. Men också att det kan gå bra om man får hjälp och stöd.
Och nu? Efter två decennier med granithård träning?
Mennings plan är att böja föreläsa i större skala, att inspirera och dela med sig av livserfarenheter. Och tävlandet är inte över, även om det tar sig andra uttryck.
– Ironiskt nog slutade jag just tävla i kanot, men var på tävling i föreläsning i lördags. Jag la fram min idé för ett Ted Talk, pitchade på scen inför publik, och blir jag utvald får jag göra ett Ted Talk i november.
Kan du avslutningsvis välja ut tre höjdpunkter från din karriär?
– Ett är att jag och Evelina, min tränare och fru, gjort det här tillsammans. Att vi stått på oss i olika situationer.
Jag menade mer ”VM-guld 2013”.
– Det är inte medaljerna jag kommer ihåg. Två är att jag varit på topp så många år. Det kräver ständig förbättring och är så mycket svårare än att bara dyka upp och hämta en medalj en gång.
Och trean är EM-guldet?
– Nej, att jag gjort allt med mina värderingar. Jag upplever inte att jag har trampat på några tår, utan har varit ärlig och öppen och delat med mig till de yngre.