Flytta på Kosse – djärvast hittills
Publicerad 2014-06-14
Spelare har hyllats eller kritiserats, omskolats eller petats.
Allt bleknar mot vad som just skett med Kosovare Asllani och Therese Sjögran.
I dag riktar vi blickarna mot Pia Sundhages djärvaste drag hittills.
I oktober 2013 ringde representanter för skotska regeringen ett par uppseendeväckande samtal till arbetsgivare.
– Ni vet Leanne, Eilish och Joelle?
– Ja?
– Låt dem vara lediga ett par dagar i veckan. Vi står för deras löner.
På statlig nivå hade två och en halv miljon kronor grävts fram för att portioneras mellan arbetsgivare till något så marginaliserat som tjejer som sparkar boll. Med ens halvprofessionaliserades landslaget. Ledigheten investerades i fysträning, där gapet mot Europatoppen var som störst.
Ett drygt halvår senare sitter jag i ett gulbrunt konferensrum med Skottlands svenska förbundskapten Anna Signeul.
– Den största förklaringen till vår framgång är att spelarna är bättre fysiskt, säger hon.
Har misslyckats alla fem gånger
Laget har tidigare misslyckats alla fem gånger det försökt att nå VM. Nu leder man gruppen, tre poäng och sju plusmål före Sverige (med en match mer spelad).
Deras elva håller till i Montpellier, Vittsjö, Turbine, Arsenal, Notts County och Seattle. De anförs av Kim Little, som enligt Pia Sundhage kan vara den spelare i världen som tydligast dominerar sitt landslag. Men för att plocka ner henne har de, enligt Pia, ”både en A-, B- och C-plan”, som innefattar att släppa på ordinarie försvarsuppdrag för att undanröja 23-åringen.
Så bra är Little. Så central.
Men hur bra är Sverige? Och vad händer centralt?
Har ni inte sett någon match sedan EM i somras kommer ni att bli överraskade. Profilerna är desamma, men deras uppgifter och positioner har ändrats. Borta är många dårruscher. Borta är kontringarna på kontringar. I stället har Caroline Seger flyttats ner ett steg i banan för att ha mer boll, för att från sitt defensivare utgångsläge bygga längre anfall.
Framför henne försöker EM:s assistdrottning anpassa sig till att inte längre platsa på sin favoritposition. Kosovare Asllani är nerflyttad på mittfältet för att bereda plats åt Therese Sjögran på topp.
Rollerna kan växla naturligt under spelets gång, Kosse ska inte skolas om till att bli en jordfräs, men skiftet är en signal om att hon inte platsar på topp för Sverige. Sjögran anses bättre, annars hade hon varit den som fått en ny roll.
Asllani duckar frågan
Asllani är skeptisk. Hon duckar frågan, men allt i hennes kroppsspråk och ordval pekar på det. Hon kommer längre från mål och måste skolas in i ett försvarsarbete hon slipper i PSG.
Jag beundrar arbetet Sundhage och Lilie Persson gjort i landslaget. De har från början hållit en stringent och öppen linje.
Nilla behövde bli mittback för att få dit muskler och huvudspel. Ingen målvakt var bra nog för att bli etta. Schelin behövde träna avslut. Seger skulle neråt i banan. Banusic, Göransson och Hurtig var bra nog att slå sig in, men inte att bita sig fast.
Asllanis nya position ska ge ett komplexare anfallsspel. Triangeln Asllani–Sjögran–Schelin borde kunna luckra upp också de striktaste tyska och amerikanska försvaren, särskilt om Seger skär fram bollar.
Men om det hackar? Om en av lagets stora stjärnor inte uppskattar att placeras bakom en 37-åring i hackordningen?
Kosse har ett unikt psyke. Nu är det retat. Sverige har inte nog med kreativa alternativ för att klara sig utan henne, därför är Sundhages drag hennes hittills djärvaste som svensk förbundskapten.
Eller om du väljer andra ord: Det mest riskabla.