– Man frågar inte Zidane om en date med hans mor
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-03
Sportchansens Lars Nylin listar tidernas 30 värsta ”utbrott”: Här är topp-tio
Plats 30 till 11 är redan avklarade.
Nu ska listan över stjärnornas värsta utbrott genom tiderna fullbordas med platserna tio till ett.
Håll till godo. Här är Sportchansens Lars Nylins avslutande del av sin galna lista.
10) Lex Ara
I svenskt perspektiv är Ara Abrahamians raserianfall vid OS i Peking nummer ett av utbrott. Men det håller bra även i internationell jämförelse. Det har nu medfört att alltför ofta ifrågasatta domarbeslut i brottning kommer att kunna ifrågasättas efteråt. Det kan löna sig att inte hålla sig på mattan.
9) Artests amok
En öl i ansiktet gillar ingen. Fråga Ron Artest. När NBA-spelaren i Indiana Pacers 2004 råkade ut för fenomenet – ölen hade kastats av en motståndarsupporter på läktaren i Ann Arbour – blev den alltid hetlevrerade Artest mer än en stor stark. Han hoppade upp på läktaren, attackerade först fel supporter, och var sedan huvudperson i ett slagsmål som senare gav Artest 73 matchers avstängning, resten av säsongen.
8) Man tar sig för pannan
Michail Juzjnyj straffade sig själv efter att han missat en lätt boll i en match i Miami förra våren. Uppsträckningen innebar racketslag i pannan. För säkerhets skull tre gånger om. Till sist stod ryssen med blodig panna vid nätet. Tur att han inte spelar baseboll.
7) Bruins bärsärkargång
Inget brukar göra en Boston Bruins-spelare så glad som en vinst mot ärkerivalen New York Rangers i häxkitteln Madison Square Garden. Det här gällde dock inte vid en match 1979. Efter uddamålseger på isen blev det sudden death på läktaren. Sedan en Rangers-supporter över plexiglaset fått tag på en Bruins-klubba – och rappat med denna – befann sig plötsligt hela Bruins långt upp på läktaren, crescendot i bärsärkargången blev att Bruinsspelaren Mike Milbury slog en Rangers-supporter i huvudet med dennes egen sko. Massmisconduct, någon?
6) Shejkin all over
Strax innan Alain Giresses 4–1 för Frankrike i VM-matchen mot Kuwait 1982 hördes en visselsignal. Det tyckte i alla fall Kuwaits elva som slutade spela. När domaren ändå tycktes godkänna målet blev ordföranden i Kuwaits fotbollsförbund topp tunnor rasande. Och det var inga tomma oljefat som skramlade. Iklädd full arabisk klädregalia stormade han ner från hedersläktaren, in på planen och fram till domaren. En domare som efter en rejäl utskällning dömde bort målet.
5) Sekonderna lämnar ringen, men knappast Jung-Il
Med domarsiffrorna 1–4 förlorade den sydkoreanske boxaren Jung-Il Byun sin finalmatch vid OS 1988. Men det klara domslutet övertygade inte Byun. Han stannade i ringen. Och stannade. Och stannade. Efter 35 minuter uppstod ett visst drama då en stol skickades in för Byun att sitta på. Först efter 67 minuter upphörde OS-historiens längsta utbrott.
4) Kung Fu Cantona Fighting
I senare intervjuer med Eric Cantona har han medgett att han ångrar en sak med sin kung fu-spark 1995 mot Crystal Palace-supportern Matthew Simmons. Cantona ångrar att han inte sparkade hårdare...
3) Zidanes skalle
Man frågar inte Zinedine Zidane om en date med dennes mor eller syster. Det insåg Marco Materazzi under VM-finalen 2006. Italienaren och en hel fotbollsvärld noterade följderna.
2) Tysons två tuggor
Mike Tysons utbrott i match två 1997 mot Evander Holyfield är créme de la créme av utbrott i sporthistorien. När han i den tredje ronden av ”The Bite Fight” bet Holyfield i ena örat var det sanslöst. När han strax därpå tog en tugga även ur det andra örat var det bisarrt. Århundradets underdrift är när den amerikanske tv-kommentatorn i det ögonblicket kommenterar: ”Jag börjar tro att Tyson är en förvirrad individ”.
1) Utbrottens urfader
Ingen annan än John McEnroe kan toppa en sådan här ranking. Hade inte begreppet raserianfall funnits skulle McEnroe ha skapat det. Han personifierar själva idén vansinniga idrottsmän. Det går att fylla en halv topp 30 med McEnroe-klassiker. ”Answer my question, jerk!” vid Stockholm Open 1984 var bra. Men toppnumret är självklart: När han i Wimbledon 1981 i ett utfall mot domaren Ed Wilson fick in såväl: ”You cannot be serious! YOU CANNOT BE SERIOUS!” som beskrivingen att Wilson var ”The pits of the world”.
Saknar du några galna utbrott?
Finns det några ”utbrott” bland idrottens alla stjärnor som du minns extra mycket och som du tycker saknas på denna topplista?