Holm: Sverige behöver jobba på självrannsakan
Publicerad 2016-02-06
ULJANOVSK. Sverige föll mot Finland och som vanligt var det domarnas fel.
Bandylandslaget behöver jobba på en sak.
Självrannsakan.
Det var en underbar vinterdag i Uljanovsk, som bjöd på solsken och ett par minusgrader. Jag tog en promenad till Trud-stadion och var långt ifrån ensam om det. En sisådär 5 000 människor såg Ryssland köra över Kazakstan i sin semifinal.
Trud-stadion är, en dag som denna, en underbar bandyarena. Samtidigt är den väldigt, väldigt märklig eftersom två bistra män från Leningrad stirrar på besökaren från en banderoll som täcker långsidan på en stor fastighet.
Till höger: Vladimir Putin, presidenten som jagar björn med händerna.
Till vänster: Vladimir Michajlovitj Gundjajev, eller Kirill som han tilltalas sedan 2009 då han valdes till patriark av rysk-ortodoxa kyrkan.
Fantiserade om guld
Eftersom jag inte ville leka arga leken med någon av dem vände jag ryggen till. På läktaren åt jag först ett slags croissant som innehöll en kokt korv och sedan köttet från ett grillspett som serverades med en brödbit och rå lök. Jag fantiserade om söndagens final, målade upp bilder och såg Sverige besegra Ryssland. Andreas Westh fick höja VM-pokalen inför närmare 15 000 människor, de flesta med en pälsmössa på huvudet. Ja, Sverige skulle få sin revansch för de två senaste årens bittra finalförluster i Irkutsk och Chabarovsk.
Jag hade verkligen unnat spelarna den framgången, men de skulle ju spela en semifinal också. 2–3 mot Finland och så var den turneringen över trots att en bronsmatch mot Kazakstan återstår att spela.
Jag vet inte när jag senast utbrast eller tänkte ”Men för helvete!” så många gånger under en 90-minutersperiod, men jag misstänker att jag satte personligt rekord under matchen.
Det var som vanligt
Det gick för sakta, Sverige hamnade i underläge, spelarna blev stressade och transporterade bollen i stället för att spela den mellan sig, anfallarna fick så dåligt understöd att finländarna hunnit bada bastu i väntan på den blågula andravågen. Christoffer Edlund missade en straff, Andreas Westh orsakade en annan med sin höga klubba, motorn Daniel Berlin hackade, passningsgeniet Per Hellmyrs placerade bollen på finländarnas klubblad och i båset stod en förtvivlad förbundskapten som ville hoppa i Volgafloden.
Det var en sådan där dag då ingenting stämde. Alla idrottsmän och lag tvingas uppleva dem, men frågar du de svenska spelarna var ingen sämre än domarna.
Det var som vanligt, med andra ord. Den som googlar ”bandylandslaget” och ”mutmisstänka domare” får 130 420 träffar. Minst. Jag har skrivit om bandy sedan 1990 och kan knappt påminna mig om att Sverige har förlorat en landskamp av den enkla anledningen att motståndarlaget var bättre. Som i den semifinal jag precis har sett. Grattis Finland, som var både smartare och effektivare.
Visst, Nikita Yuklyaevskikh och hans assistenter missade ett antal hörnor och var otillåtet tuffa när de skickade Daniel Mossberg till utvisningsbåset.
Domarna hade ingen bra dag på jobbet, men det hade å andra sidan inte heller spelarna i det svenska bandylandslaget.
Det är hög tid för självrannsakan.