Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Klackledaren Krille är död – ska hedras av Pixbo

Publicerad 2019-04-17

Krille – klackledaren utan klackKrille – klackledaren utan klack

Krille Schutz är död.

”Klackledaren utan klack” hejade fram sitt Pixbo en sista gång i söndags och ska nu hedras i morgondagens semifinal.

– Jag tror knappt att han förstod hur uppskattad och älskad han var av oss alla, säger Alicia Fylke.

Tjalalalala. Du-dunk-dunk. Tjalalala.

Du som varit på en av Pixbos hemmamatcher de senaste åren kan inte ha missat den rytmiskt dunkande trumman och den starka sångrösten. Men det var först när Eurosport gjorde ett reportage som den 25-årige Kristoffer ”Krille” Schutz blev vida omtalad i hela Innebandysverige.

Krille var klackledare för dam- och herrlaget, men med sig hade han ingen alls. Han kallade enmansklacken för sin tillflykt, sin passion.

”Ska stå på parkeringen...”

– Hur tyst hade det inte blivit om de blivit av med sin klackledare?, frågade sig Krille i Eurosports reportage.

I dag meddelar Pixbo att Krille Schutz är död efter en tids sjukdom och flera njurtransplantationer. Hans insats i semifinalen mot Kais Mora i söndags blev hans sista och när lagen möts i morgon ska Pixbo bära sorgebindlar.

– Det är en chock. Vi i laget har skrivit mycket till varandra hela dagen. Alla tycker att det är jobbigt och tråkigt för han har alltid varit där. Han ska alltid vara där. Han ska stå där på parkeringen efter matchen och ge någon kommentar, säger Alicia Fylke.

Vad brukade han säga?

– Om vi hade förlorat sa han ”det här sög, men snart är det match igen”.

”Vi tänker på familjen”

I söndagens 3–4-förlust mot Mora satte Fylke Pixbos sista mål. Hon är 27 år och kommer med all säkerhet att peta in fler bollar, men aldrig igen kommer domrens signal följas av Krilles glada trumsolo.

– Jag har inte hunnit reflektera över det. Det gör allt jobbigare. Jag är bara glad att han fick den stunden en sista gång, att han fick göra vad han älskar och brinner för. VI försökte alltid visa tacksamhet. VI skickade en tröja när han blev sjuk, vi stannade och pratade, vi visade att vi brydde oss, men nu önskar jag att vi gjort så mycket mer, säger Alicia Fylke.

Känns det bra att bära sorgebindlar i morgon?

– Absolut. Vi tänker på hans familj och alla runtom, men det minsta vi kan göra är att visa att vi bryr oss. För alla bryr sig.