Sarah Sjöström: Målet är inte tre OS-guld
Publicerad 2021-02-15
Frågade du i januari hade Sarah Sjöström ett stort mål för året.
Frågar du i dag vill hon först kunna föra en chokladbit från högerhanden till munnen.
– Det vore övermänskligt att sätta upp som mål att vinna tre OS-grenar, säger hon.
”Rehaben börjar först om tre månader”Sarah låter dämpad, såsom du gör efter för lång tid inomhus. Jag hör hur läget och svaret bär på en egendomlig kombination av svartsyn och humor.
– Det är helt okej. Förutom att jag brutit armen.
27-åringen har just kommit hem från ett läkarbesök och framstegen från förra veckan är anmärkningsvärda.
– Rörligheten är mycket bättre. För mig är utmaningen att hitta andra mätvärden än jag är van vid. Utveckling är att kunna ha en annan vinkel på armbågen, säger hon.
Ja. Du visade på instagram hur du försökte äta choklad med högerhanden.
– Exakt. Nu kan jag nästan göra det.
”Som barn som blir ledsna...”
Förra lördagen började finfint. Sarah Sjöström hade slagit årsbästa på 50 meter frisim – en av hennes tre planerade OS-distanser – och var på väg hem till en kompis.
– Jag hade parkerat bilen och skulle promenera sista biten. Jag tog ett större kliv över en grej men när jag lyfte framfoten tappade jag greppet om bakfoten och flög framåt. Det var inte första gången jag ramlade den här vintern, bara första gången det gick riktigt dåligt.
Hur ont gjorde det?
– Du vet när man slår armbågen i en kant, eller på den där nerven? Så kändes det fast lite värre. Det gjorde ont men kändes mest obehagligt – och det släppte inte. Jag var snurrig i huvudet också, förmodligen inte för att jag slog i det utan för adrenalinpåslaget.
Av en slump gick en kompis brorsa förbi. Han stöttade Sarah tills sambon anslöt och skjutsade till S:t Görans sjukhus för att röntgas. Två dagar senare var ingreppet klart.
– Efter en halvtimme insåg jag att benet sitter löst. Men ont? Det gjorde mest ont när jag såg såret efter operationen. Jag var som små barn, de som blir ledsna först när de ser att det blöder.
Ärr från armbåge till tatueringen
Med sig hem från sjukhuset hade Sjöström en gynnsam prognos och ett knippe strikta förhållningsregler. Högerarmen får inte belastas på tolv veckor på grund av infektionsrisken, men i lägenheten finns tid och yta för benböj och utfall.
Att vara världsstjärna medför också vissa privilegier. Nästan dagligen kommer fysioterapeuter och läkare från SOK på hembesök. De undersöker och ger råd.
– Jag böjer och sträcker armen också. Det ser inte ut som att jag tränar direkt, men målet är att få tillbaka rörligheten, säger Sarah.
Har du ont i detta nu?
– Stygnen drar. Ärret är tio-femton centimeter långt och går från armbågen ner till min tatuering. Där är flera stygn.
De tolv veckorna som Sjöström börjat avverka liknar inga tidigare i hennes karriär. Men nedräkningen gäller för högerarmen, resten av kroppen kan utsättas för sedvanlig elitträning.
– Mina axlar fungerar som de ska och har jättebra rörlighet. Det är vad man behöver. På fredag nästa vecka tar jag bort stygnen och kan simma igen så det blir bara tre veckor utan bassäng, det har jag haft tidigare. En sak till: benträning är något jag ändå behöver träna, så jag ser det här som ett tecken på att jobba med benkickarna.
Grundplanen har varit att simma 50 och 100 meter frisim samt 100 meter fjäril på OS i Tokyo, som invigs 23 juli. Sarah Sjöström räknar inte med några avsteg från den trippeln.
Fick hälsning från japanska rivalen
– Jag är säker på att jag kommer ställa upp på OS. Frågan är bara vilken nivå jag kommer hålla. Jag litar på att all träning jag gjort inte bara försvinner. Det kommer bli en enorm utmaning att ta sig tillbaka till supertider såhär fort, men jag har överraskat mig själv tidigare.
Vad har du för mål med OS?
– Det vore övermänskligt att sätta upp som mål att vinna tre OS-grenar. Det är inte mitt mål i alla fall. Mitt mål i dag är att kunna sträcka min armbåge någorlunda bra.
Har du misströstat och tänkt att OS är kört?
– Själva smärtan har oroat mig mest. Jag har haft problem med den, men nu mår jag mycket bättre. Jag klarar mig med vanliga smärtstillande. Annars tänker jag inte framåt. Det har varit så under pandemin, att man lever dag för dag, så jag fortsätter så. Jag vet inte mitt träningsprogram för i morgon eller onsdag.
2019 drabbades japanskan Rikako Ikee av leukemi. På VM samma sommar tog Sjöström fram en penna och skrev en krya på dig-hälsning på sina händer.
Japanska Ikee är på väg tillbaka till bassängen. När Sjöström mådde som värst kontaktade hon sin rival och kompis. Rikako svarade med ett foto på sina handflator och texten ”ge inte upp, Sarah”.
”Nej, storyn är att...”
– Det hjälpte mig genom den värsta smärtan. När jag tänker på dem som får ett cancerbesked är en bruten arm ingenting. Visst det gör ont, men mer är det inte. Så jag försökte hitta perspektiv på det som hänt och fick en fin bild tillbaka. Stödet från henne och andra har varit jättefint.
Hur ser din högerarm ut i detta nu?
– Den är svullen.
Skillnaden går att mäta: vänster underarm är 26 centimeter i omkrets. Högern är 33.
– Ja, det är skillnad.
Sarah Sjöström har tagit vägen från smärta till prispall förut. I Sydkorea 2019 var hon så utpumpad att det krävdes syrgas efter ett lopp, men i slutändan blev hon VM:s bästa simmare. I Glasgow 2018 drämde hon handen så hårt i kaklet att tummen skadades. Ändå blev det fyra EM-guld.
Nu behöver hon göra något liknande, men på en högre nivå.
– Ja, det positiva är att ni får något annat att skriva om. Ni tycker säkert inte det är svinkul, men det blir i alla fall en helt ny story.
Ja, vår story just nu är inte hur du ska ta tre OS-guld.
– Nä. Det har jag förstått. Storyn är hur jag ska äta choklad med högerarmen.